Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 561 andra följare

Följ mig på Twitter

10 tips till att leda genom att leva

Leda genom att leva

  1. Följ dina värderingar. Följ dina egna principer som bygger på dina egna värderingar, när du gör det kommer du i att vara i BAS. Då skapar du som mest. När du inte följer dina värderingar kommer du tappa tillit till dig själv och andra – då går du in i BIS. Att följa värderingar kräver mod – att helt enkelt att gå emot egna farhågor och rädslor.
  2. Ge stöd. Var supportande. Då kommer du närmare andra. Känslan av oro och rädslor hos människor i din omgivningen minskar och BIS trycket sjunker. Samtidigt är supporten i sig en aktivitet som leder till positiva känslor hos dig själv.
  3. Uppmuntra dig själv och andra. Visa aktivt att du tror på att du själv och andra kommer att lyckas. Det kan vara skillnaden mellan initiativ tas och fullföljs. Skapar trygghet. Människors självförtroende och förväntningar höjs – leder till bättre prestationer och resultat.
  4. Se till att ha kul i det du gör. Välj att vara påhittig, utforskande, lekfull och humoristisk. Det smittar. Andra kommer att vilja skapa tillsammans med dig och du släpper loss kreativiteten och handlingskraft på en högre nivå.
  5. Fastna inte i konventioner, bilder av vad du tror är andras förväntningar eller hur det måste vara. Då är du i BIS. Var medveten om dem men låt dem inte styra hela din vardag. Styr förväntningar i större utsträckning själv utifrån tro och förhoppning. Välj att vara optimistisk. Det smittar.
  6. Stolthet. Se till att vara stolt och hitta stolthet i vardagen. Över det som du, och inte minst, andra uppnår. Det är tillåtet, att inte tillåta sig det är att vara i BIS. Vad tittar du efter och uppmärksammar hos andra. Fira framgångar, delmål och segrar. Du kan varje fredag uppmärksamma och tacka medarbetare och arbetskamrater för goda insatser – bara du letar efter dem så kommer exemplen att träda fram. Då blir både du och medarbetaren stolt. Det ger energi.
  7. Håll upp intresset. Se till att få utrymme att verkligen göra det som verkligen intresserar dig. Det är inom det området du har din största potential. Om du är nyfiken och vrider och vänder på frågeställningar så blir det mesta intressant.
  8. Nyfikenhet. När vi är i BAS är vi nyfikna. Vi kan alltså välja att vara nyfikna och då aktiverar vi BAS. I BIS känner vi ingen nyfikenhet alls utan har fullt upp med att förklara och försvara, att vara duktiga och ha rätt, eller andra fel. Förhålla oss till omvärlden. När vi är nyfikna så händer inte det i samma utsträckning – det är för tråkigt och ointressant.
  9. Förväntningar. Istället för att bli styrd av skeenden och omvärld, påverka och styr dig själv genom att sätta upp egna positiva förväntningar – på sammanhang, dig själv och andra. Vad du vill uppnå och hur du vill ha det. I stället för att vara orolig eller cynisk (med all rätt!) – var förväntansfull, hoppfull och ha tro. Aktiva val som leder till varande i BAS och därmed bättre resultat. Om dina förväntningar inte infiras, bli inte nedslagen – se det som tillfälliga motgångar.
  10. Acceptera sanningar som de är. Visst kan det vara nedsående och enkelt att fastna i brustna förhoppningar och förväntningar. Det kan skapa frustration, irritationer och besvikelse. BIS systemet dominerar. När du accepterar verkligheten som den är vilket också innebär att du inte heller ser dig själv som ett offer, så tonar du ned BIS. Istället kan du fokusera på att frigöra energi genom skapande. Du blir resilent och uthållig.

Leder du utifrån att leva eller överleva?

Enmanicipation_ledarskap

Runt ledare i organisationer kan vi se två mönster – antingen frodas människor, de känner glädje, låg stresspåverkan, utvecklas och lär sig. Eller så känner de sig illa till mods, känner sig osäkra, begränsade eller förminskade, stressnivån är hög och känslan av sammanhang är låg. Du kan tänka dig att detta inlägg handlar om dina chefer och hur andra är – i själva verket riktar det sig till dig. Hur är du och hur påverkar och hanterar du dig själv och din omgivning.

Vi människor är bärare av två känslosystem, det ena skapar känslan av lust och det andra känslan av olust, obehag och oro. Systemen är parallella och vi kan känna flera känslor samtidigt.

Systemen är livsviktiga utifrån perspektiven leva och överleva.

Systemet som skapar olustkänslor kallas för BIS (Behavior Inhibit System) och reglerar och hanterar hotfulla situationer. Det handlar om ren och skär överlevnad. Vi människor vill undvika obehag – kort sagt överleva. Obehaget leder till oro och skapar en känsla av brådska – vi måste reagera på det som utlöser obehaget direkt, annars så kan vi vara dödsdömda. BIS är rädslostyrt. Vi reagerar genom att fäkta, fly eller frysa. Mentalt eller fysiskt.

I grunden kan vi också säga att så fort vi förhåller oss till omgivingen – vad andra tycker och tänker, andras krav, regler och förhållningsregler. Så fort vi är självmedvetna och värderar oss själva så är det ett tecken på att BIS är aktiverat.

När vi är i olust så kan vi alltså prestera och fokusera – men vi använder inte vår förmåga särskilt effektivt. Fokus blir på att komma ur situationen. Det blir en fråga om att överleva. Det är varken särskilt inspirerande eller skapande. Det här händer när vi inte tror på vår förmåga eller känner oss värdiga eller att vi duger.

Det är också i BIS som vi säger att vi känner energidränage. Vi upplever oss själva och sammanhanget som stressande.

Forskning visar att när vi hamnar i BIS förlorar vi mer än 60% av vår prestationsförmåga. Jag vill påstå att det bara gäller enkla och rutinmässiga uppgifter. När det gäller att vara kreativ eller utveckla relationer tappar vi enligt mig själv 99% av vår prestationsförmåga – helt enkelt för att vi inte utvecklar relationer alls, eller inte ens kommer i närheten av de stora tankarna eller innovativa lösningarna.

Att vara i lust betyder att vi ur både ett prestations- och levnadsperspektiv är och har det bra. När vi är i lust så öppnar vi upp relationer, kommer närmare varandra, vi blir nyfikna, påhittiga och kreativa. Vi lever. Vi skapar. Det är också då vi strålar av självförtroende och självkänsla. Systemet som reglerar vår lust kallas BAS (Behavior activation system). Känslor som vi upplever i BAS är flera men enligt Tomkins är det i huvudsak glädje och intresse. Andra känslor är stolthet, nyfikenhet och förväntan.

När vi är i lust har vi högt lärande och vi agerar utifrån intentioner, hoppfullhet och önskan. Vi blir modiga och motiverade. Vi upplever att vi känner inspirtion och energi. Då blir vi också attraktiva.

Som ledare är det alltså viktigt att ha koll på de båda systemen – att vara medveten om signalerna hos sig själv men också hos andra. Om vi som ledare är igång i BIS, att vi är rädda och oroliga, så kommer det också att aktivera BIS hos våra kollegor och medarbetare.

Hjärnan fungerar så – genom hjärnans spegelneuroner så fångas andras känslor och beteenden upp, och de är smittsamma. Det betyder att en rädd ledare som agerar i stress och panik också har den effekten på omgivningen. Skillnaden i beteenden kan dock synas – någon kanske börjar jobba hårt på med att fixa problem medan andra passiviseras eller flyr uppgiften och sammanhanget.

Vi som ledare påverkas så klart av andras känslor och beteenden. Medarbetare runt om som är rädda och oroliga kommer också att aktivera det systemet hos oss själva också. Här kommer då ledarskapet in. Ledaren är medveten om vikten av och se båda systemen men kan hantera dem på ett effektivt sätt – för sig själv och andra.

Det betyder att jag som ledare kan känna oron och rädslan och förstå att det är någon annans rädsla jag smittas av. Jag kan också se att signalen kan vara ett tecken på att det är något viktigt akut som måste hanteras, men det behöver inte vara så – det är bara en varningssignal som vi medvetet kan förhålla oss till.

Ledaren kan också separera sig själv från den negativa känslan, medveten om att du inte är dina tankar och känslor, du kan stå kvar i känslan och samtidigt betrakta den, på avstånd. Du kan i rummet skapa en allmän medvetenhet kring känslan och därifrån göra ett skifte. Att se och välja att föra in de skapande och utvecklande känslorna och förhållningssätten som finns i BAS. Även de positiva känslorna smittar. Detta skapar energi och föder kreativitet och skaparkraft. Stressnivåer sjunker.

Ja, vi kan alltid se och tycka att den situation vi befinner oss i är besvärlig, olustig och obehaglig. Men starka ledare har just den mentala förmågan att göra skiftet till de positiva känslorna, att ändå vara livskraftiga och skapande, att bidra till hoppfullhet – hur mörkt det än kan se ut. Den färdigheten har effektiva och framgångsrika ledare, att vara i och aktivera BAS-systemet – hos sig själva och andra. Oavsett utmaning, situation och sammanhang. Just därför att det är då vi människor skapar och uppnår resultat på en högre nivå.

Det är också ett av de starka teman som ständigt upprepar sig i myter, sagor och berättelser.

Hur är då du som ledare – omger dig med levande livskraftiga människor eller har ni fullt upp med att överleva? Vilken del i det har du? Och hur skulle du vilja ha det?

Upplopp – brist på självkänsla och missriktad kreativitet

 

Stockholm_brinner

Nu har de nattliga upploppen snart pågått i en vecka. Och det sprider sig från förort till förort och stad till stad.

Att det händer är en självklarhet och enkelt att beskriva. Det handlar om självkänsla. Eller snarare den yttersta konsekvensen i avsaknad av självkänsla.

Det händer när jag som människa inte bjuds in i skapande sammanhang. Det händer också  när jag som människa inte ser möjligheten att bidra i ett sammanhang. Jag blir betydelselös. Jag känner mig ignorerad, förödmjukad och ytterst avvisad i en värld som är obegriplig, ohanterlig och meningslös.

Istället kan jag skapa mitt eget sammanhang. När utsattheten och desperationen är som störst blir också effekterna av skapande som störst.

Det som sker är ett skådespel stora mått. Det smäller och brinner. Sirener ljuder. Uniformerade män och kvinnor agerar. Det blir sändningar på TV, det skrivs i media och på bloggar. Diskuteras under luncher och på möten. Det blir storsamlingar i skolan.

Människor påverkas, berörs och engageras. Jag blir betydelsefull och blivit en del av ett sammanhang. Och jag som förövare har skapat ett sammanhang tillsammans med andra i samma situation där vi gör skillnad, vi är kreativa, upplever mod och använder oss själva som resurs. Det är vad varje människa vill. En känsla av meningsfullhet och hanterbarhet infinner sig.

Men det jag inte ser – det jag inte förstår, eller som jag direkt förnekar är att det i sammanhanget är avsaknad av glädje. Det kanske uppstår någon form av förvriden stolthet – men ingen glädje. Ingen Lycke. Ingen salighet.

Det mest felaktiga i bilden är att det ur ett helhetsperspektiv inte alls är skapande. Upploppet ökar avståndet och missförstånden mellan människor och grupper i samhället. Det förstärker snedvridna fundamentalistiska uppfattningar och perspektiv som rasism. Grupper i samhället hittar bevis för sina egna sanningar antaganden. Avstånden ökar.

Närheten till uppror och rebellskap finns alltid hos oss, var och en, i någon utsträckning. Det finns i ordet ”nej”, det finns i ordet ”inte”, och det finns i ordet ”vilja”. Det finns i människans natur. När dessa når ytterliggheter så blir också konsekvenserna extrema.

Lösningen är inte att fördöma.

Jag ser upploppen som en uppdämning av människors behov att tillhöra ett skapande och meningsfullt sammanhang. Av ett liv i osynlighet och brist på betydelse. Viljan finns där men tillsynes inte möjligheterna.

Så vad behövs göras.

Först måste vi förstå att det är vi alla vuxna människor i samhället som bidrar till den situation som råder. Det ledarskap som utövas och de värderingar som styr. Ungdomarnas reaktioner, upplopp och raseri hade inte funnits där om inte klyftan redan existerat. När handlingarna blir kollektiva är det en spegel av hur samhället ser ut.

Det är en konsekvens av en skola där människan inte blir sedd som en unik individ med unika behov och resurser, utan som en del i ett statistiskt system med begränsande ramar och stereotypa krav.

Det är en konsekvens av elitsatsande ungdomsidrott där det endast finns ett utrymme för de mest ambitiösa och lovande.

Det är en konsekvens av att barn och ungdomar har olika möjligheter till utveckling och utryck baserat på föräldrars ekonomi eller status snarare än samhällets resurser och engagemang.

Det är en konsekvens av att samhället ständigt inskränker på resurser som ger barn och ungdomar sammanhang att verka och utvecklas.

Ytterst är hela situationen en konsekvens av att förutsättningarna för barn och ungdomar att skapa som helhet är begränsat.

Jag är själv ytterst ansvarig och delaktig i det som pågår.

När jag lyssnar på lösningar som presenteras från olika håll så handlar det om att hantera symptomen. Problemen skall lösas genom polisiära insatser, kontroll och dominans. Symptomen kommer att kväsas men källan finns kvar. det blir lungnare för ett tag. Vi överlever.

Men vår själ lever i exil. Vårt sinne känner ingen frid. Vi överlever men vi lever inte. Vi lever i en vissnande tillvaro. I brist på känsla för mig själv och andra.

Lösningen är i själva verket att upprätta självkänsla. Självkänsla hos individerna och i grupperna som leder upploppen. Att upprätta självkänsla i varje familj och i varje stadsdel.

Som jag ser det är vägen fram inspiration. Att skapa sammanhang med förebilder och ledare. Arenor där ungdomar känner sig delaktiva, uppmuntrade och är medskapande. Att upprätta hopp och tro. Inom skolan, inom kulturen och inom idrotten. Arenor där varje människa utvecklas och får utlopp för sina drivkrafter. Då kommer den kreativa kraften som används destruktivt att i stället tjäna samhället. Segregation minskar och människor kommer närmare varandra. Respekt upprättas. För mig själv och andra.

Jag har själv sett det otaliga gånger. När jag var tränare för Arlandas Juniorer på tidigt 90-tal eller utbildade ungdomar i spelutveckling på Powerhouse. Jag har sett det i Brynäs A-lag när vi vann SM-guld 2012. Jag har sett det hos spelarna i IFK Mariehamn och i alla de företag, föreningar och myndigheter där skapandet och utvecklingen varit som starkast.

Jag utmanar dig att bidra till självkänsla hos människor omkring dig – i hem, grannskap, företag och föreningar. Jag utmanar dig i att ta ansvar för din egen självkänsla. 

Jag bidrar gärna genom mentorskap, coaching och föreläsningar. Hör då av dig.

10 tips till att stödja självkänsla hos barn

Skilj på självförtroende och självkänsla hos människor. I vårt samhälle lägger vi mycket tid på att utveckla självförtroende vilket i många fall direkt motverkar självkänsla. Vi behöver båda. Såhär bidrar du till ökad självkänsla hos ungdomar och barn i din närhet.

  1. Umgås och lek. Ha kul med barnet utan att värdera prestation  eller resultat. Bara att vara med och visa att du gillar att vara  tillsammans med barnet är utvecklande.
  2. Fysisk kontakt. Kramar, omsorg och vård bekräftar att barnet är älskvärt.
  3. Visa tillit. Tillit att barnet hanterar utmaningar och har  egen förmåga. Låt barnen tex välja kläder och klä på sig själva när de  är riktigt små. Låt dem hitta egna lösningar när de spelar fotboll och  tro på att de klarar de svåra legobyggsatserna själva. Var nyfiken och  uppmuntrande utan att ta över och styra. Då blir det lekfullt och du  bjuds in i att vara en del av skapande processen och barnet utvecklas  massor. Att kontrollera och styra visar på att barnet inte har egen  förmåga. Forma i stället arenan och ramarna.
  4. Var tålmodig. Om barnet gör våghalsiga saker – lägg band på  dina egna farhågor och rädslor, skäll inte på barnet utan förklara för  barnet om de risker du ser att barnet utsätter sig själv för. Om det är  möjligt så låt barnet prova på utmaningar men med vuxens närvaro och  stöd.
  5. Uppmuntra och stärk positiva beteenden och en positiv självbild.
  6. Undvik bestraffningar. Det leder till ängslan och rädslor. Vi  kan se det som att beteenden korrigeras men vi tar bort så mycket mer  än vad vi önskar. Ge istället tydlig och specifik feedback på vad du ser  och vad du tycker utan att skuldbelägga barnet. Generell feedback blir  obegripligt. Var tydlig med vilka konsekvenser de oönskade beteendena  leder till hos barnet själv, andra och i omgivningen – bidra till  uppmärksamhet, närvaro och medvetenhet.
  7. Bejaka känslor. Visa empati och förståelse för barnets  känslor och acceptera dem. Varje person äger sina egna känslor. Att tex  straffa barn för att de är arga eller ledsna påverkar barnens  självkänsla starkt negativt.
  8. Bidra till en miljö där barnet känner glädje, stolthet och får utlopp för nyfikenhet. Då blir de engagerade och kreativa.
  9. Skapa utrymme för reflektion och funderingar. Ställ  utvecklande frågor och låt barnen få möjlighet att bli medvetna om sig  själva och sin omvärld. Att beskriva sina tankar, vad de ser och vad de  upplever.
  10. Var dig själv. Öppen. Då sprider du värme, trygghet och glädje. Du är en förebild för barnet.

Egentligen gäller punkterna ovan och texten som helhet för vuxna  också och något att tänka på för ledare inom idrotten och chefer i  högsta grad. Det leder till att människor växer och mår bra. Prova att  byt ut ordet barn i texten ovan mot arbetskamrat, medarbetare eller  lagkamrat.

Hur fungerar det hemma hos dig eller på din arbetsplats. Hur är  ledare och tränare i de sammanhang du eller dina barn är i? Hur gör du  och på vilket sätt bidrar du till andras utveckling av självkänsla?

Självkänslan formas

Självkänslan formas som mest i barn- och ungdomsåren, som starkast tillsammans med andra. Så klart ändras den ständigt genom livets olika faser, den utvecklas eller försvagas genom de olika erfarenheterna och sammanhangen vi upplever oftast på ett trögt och långsamt sätt. Grunden sätts dock i barn- och ungdomsåren. Vad påverkar då utvecklingen av självkänslan – bassjälvkänslan och den prestationsbaserade självkänslan.

I kärleksfulla miljöer där barn uppskattas för vilka de är, oavsett prestationer och intressen, utvecklas bassjälvkänslan starkt. Barnet blir accepterat och älskat oavsett sin förmåga. Då kommer barnet också att öka sitt gillande och sin acceptans för sig själv. Kramar, fysisk beröring, vänliga ord och närvaro är nycklar för att barnets bassjälvkänsla skall utvecklas. Uppskattning för barnets egenvalda intressen är också viktigt. Undvik att vara kritisk gentemot dem (så länge de är etiskt ok så klart!) och uppmuntra till experimenterande och uppskatta processen – dvs att barnet är aktivt och provar på. Utveckling och lärande stärker bassjälvkänslan.

Miljöer där uppskattning av barnet är beroende av prestationer leder till att barnet utvecklar en starkare prestationsbaserad självkänsla. Ett typiskt exempel på en sådan miljö är där barnet ofta får höra hur duktigt det är. Barnet blir då lyhört för bekräftelse och värderingar från sin omgivning. Att skapa resultat och lyckas, att foga sig efter sin framgång blir en förutsättning för att må bra.

Förslagsvis får barnet både kärlek och uppskattning för den hen är samtidigt som övervägande positiv och specifik feedback ges till barnet utifrån prestation och skapande. Då utvecklas både bassjälvkänsla och prestationsbaserad självkänsla. Tilliten till egen förmåga stärks.

Barn som växer upp i en kritisk miljö där barnet bedöms hårt utifrån prestationer i kombination med bristande kärlek leder det till en svagare bassjälvkänsla. Om barnet ständigt kritiseras för dåliga prestationer så kommer också bassjälvkänslan att hämmas samtidigt som den prestationsbaserade självkänslan utvecklas, ängslan inför utmanande situationer och tävlingar blir stark. Barnet kommer att undvika dessa.

Vuxna som ständigt rättar barnen – utifrån resultat och prestation och attribut som tex klädsel bidrar till en svagare självkänsla hos barnet. Barnet duger inte. Barnet lär sig att värdet förhåller sig i jämförelse av andra och andras bedömning. Att som barn få höra ”men” får samma konsekvens (Det där var bra men … , Det var ett bra försök men … , Sådär kan man också göra men … ). Det som sägs innan men blir inte viktigt – det som sägs efter blir och är alltid en rättelse.

Då kan man ju ställa sig frågan – vaddå, om man inte får visa och berätta så lär de sig aldrig?

Tre saker då:

  1. Var närvarande under genomförandet, arbetet och processen i stället för att efteråt berätta hur det kunde gjorts i stället. Under processen kan du be om att få visa, vara uppmuntrande och inspirera – det ger mycket mer lärande.
  2. Att ständigt uppmuntra och bekräfta barnet för vad de skapat leder till stolthet hos personen och höjda positiva förväntningar. Då experimenterar de ännu mer och lär sig ännu mer.
  3. Fråga gärna hur barnet gjort, så får den berätta och visa. Bejaka och se skapandet, då kan du också komma med tips under tiden.

Egentligen gäller punkterna ovan och texten som helhet för vuxna också och något att tänka på för ledare inom idrotten och chefer i högsta grad. Det leder till att människor växer och mår bra. Prova att byt ut ordet barn i texten ovan mot arbetskamrat, medarbetare eller  lagkamrat.

Självkänsla: Livsnjutaren Ferdinand vs Bekräftelsesökaren Matadoren!

Utifrån föregående inlägg om de fyra fälten kring självkänsla – Filmen om tjuren Ferdinand och Matadoren belyser på ett otroligt roligt och underhållande sätt de olika världarna vi lever i när självkänslan spelar oss spratt och tar oss till ytterliggheter.

Filmen i sig belyser klassiska mytiska dilemman kring självbild, kärlek och rädsla. Bildligt sett så dör Matadoren eftersom han förödmjukas och självbilden får sig en rejäl törn.

Reflektera också över Ferdinands självförtroende och självtillit. Och detsamma för Matadoren.

 

 

Självkänslan gör dig till Livsnjutare eller Bekräftelsesökare

De två dimensionerna av självkänsla – Bassjälvkänsla och Prestationsbaserad självkänsla – leder till fyra kombinationer.

Högpresteraren – Stark bassjälvkänsla och Stark prestationsbaserad självkänsla Dessa personer har ett starkt behov av att prestera men ett misslyckande ses inte som ett hot mot sig själv, sin självkänsla. Personen har hög tolerans mot egna misslyckanden och också s.k. låg testängslan – de hanterar utmaningar och prestationer på ett effektivt sätt. Personerna njuter av utmaningar och experimenterar gärna för att lära sig mer. De inspireras av egna och andras framgångar.

Personerna håller ett samtidigt fokus på såväl process, prestation och resultat. Personer och grupper inom denna kategori blir ofta lyckliga och framgångsrika över tid. De känner ett starkt socialt självförtroende.

Bekräftelsesökaren – Svag bassjälvkänsla och stark prestationsbaserad självkänsla Dessa personer har också ett starkt behov av att prestera. De är starkt tävlingsinriktade men ofta med en fientlig inställning till konkurrenter och motståndare. Den svagare bassjälvkänslan leder till att de känner sig rädda för att misslyckas vilket de ofta oroar sig för. Det i sin tur leder till ängslan och nervositet inför prestationer.

Genom att självkänslan bygger på goda prestationer och resultat så ställer personen höga, perfektionistiska krav på sig själv. Ett misslyckande är ett hot mot självet – den egna självbilden, att duga och acceptera sig själv. Personen har också ett större behov av att bli omtyckta och beundrade av andra. Värderingen av sig själv ligger i händerna hos andra snarare än sig själv.

Likväl som att det finns många högpresterare inom denna kategori så är en annan risk med personer inom i denna kombination att de uthålligt inte vågar sätta höga mål eller att de inte är beredda göra den satsning som krävs för att lyckas. Misslyckanden slår hårt mot den egna självbilden. Det kräver dessutom kontinuerligt hög ansträngning och anspänning med risken att det då inte blir särskilt roligt – snarare direkt obehagligt.

Det sociala självförtroendet brister då de inte värderar sig själva högt.

Personer med denna kombination är vanligt förekommande inom presterande yrken och inom elitidrott.

Livsnjutaren – Stark bassjälvkänsla och svag prestationsbaserad självkänsla Personer med den här kombinationen är ofta väldigt nöjda med livet och sig själva. Jag tänker på Anders låt ”Jag är glad för att jag är nöjd” och galenskaparnas ”Det skall va gött att leva”. De behöver inte prestera för att må bra eller känna sig lyckliga. De bryr sig inte heller så mycket om vad andra tycker och tänker – de behöver inte känna sig kompetenta, ingen beundran eller bekräftelse i större utsträckning. Framför allt inte i andras ögon då de själva står för värderingen av sitt egenvärde.

Personerna saknar tävlingsängslan, de har låg tävlingsinriktning och har lägre krav på sina prestationer och dess kvalitet. Det är ju inte så viktigt.

Personer i denna kategori har ofta ett starkt socialt självförtroende. De upplevs tydliga och raka.

Den lille – Svag bassjälvkänsla och svag prestationsbaserad självkänsla Personer med svag bassjälvkänsla och prestationsbaserad självkänsla har inte så starkt behov av prestation eller är särskilt intresserade av tävlan.

De tvivlar också på sin prestationsförmåga och prestationers kvalitet. Personerna undviker vanligtvis utmaningar, de bidrar inte till att individen mår bättre, de är helt enkelt meningslösa.

Det sociala självförtroendet är oftare lägre. Det är Inte så viktigt att vad andra tycker och tänker samtidigt har personen svårt att uppskatta och acceptera värdet på sig själv.

RSS Cognitive Daily

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS SVD Balans

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
%d bloggare gillar detta: