Hem » Sport

Category Archives: Sport

10 punkter till effektivt lärande hos barn inom idrott

Unga_spelare

1. Feedback, feedback, feedback. Ge massor av feedback till barnet utifrån process och prestation, vad och hur. Feedback skall ges direkt i under övningen för högsta effekt.  Se resultat mer som en konsekvens av dessa och belys de mer som avstämningspunkter än måsten och krav. Feedback är mycket kraftfullt, bra och rätt feedback är mycket förstärkande för personens självförtroende och självkänsla, det bidrar till motivation. Misskommunicerad feedback är i stället destruktiv. Se till att förhållandet mellan uppmuntrande, bekräftande feedback och utvecklande feedback bör är 9:1

2. Intruktioner. Tydliga, roliga och korrekta. Gärna detaljerat men kärnfullt. Ofta. Igen med fokus på process och prestation snarare än resultat. Kom ihåg att berätta om syftet och eventuella mål med övningen. Då är de inspirerande och leder också till högre motivation. Se till att ha balans mellan Instruktion, övning och feedback. 25% Instruktion, 50% övning, 25% feedback och reflektion. Så klart skall feedback vara integrerad i övningarna – den enligt mig vanligaste och största bristen.

3. Stigning i utmaning. Se till att börja enkelt och bygga på så att övningarna och uppgifterna blir mer komplexa, med fart! Går det för fort fram, var lyhörd – backa tillbaka igen. Kanske en grupp vill och kan genomföra de svårare momenten, låt dem göra det. Det upplägget stimulerar utveckling och motivation hos alla barn. Hjälp föräldrarna att förstå det med.

4. Förstärk attityden hos barnet. Som förälder, tränare och lärare – bidra till barnets förståelse för nyttan och glädjen i lärandet. Lärandet i sig är en enorm motivationskraft så när barnen får syn på sitt eget lärande kommer de egna förväntningarna och engagemanget i lärsammanhanget att stiga. Ge stöd och se förstärk goda känslor – förväntan, glädje, intresse och stolthet.

5. Se till att skapa utrymme för övning, tävling och lek – och ge löpande direkt feedback under den formen. Leken, övningen och tävlandet skapar lustkänslor som förväntan, glädje, intresse och stolthet. Barnet blir modigt och utmanar sig själv. Se till att barnen INTE väntar eller köar utan är ständigt aktiva. Se också till att bidra till att barnen har roligt – de är där av just den anledningen.

6. Ge beröm. När barnen lyckas med sina prestationer och resultat – fira och bekräfta, gör dem stolta. Bestraffa absolut inte barnen eller  utryck missnöje när de inte lyckas. Det hämmar dem – det är bara att prova och öva igen. Belys varje litet framsteg.

7. Var engagerad som förälder och vuxenstöd. Det är absolut inte samma sak som att vara tränare. Det är inte heller samma sak som att curla barnen.  Var uppmuntrande och glad. Supporta och var med ibland på träningar och matcher. Var inte krävande men supporta barnet så att de har utrustning, är på rätt plats, mätta, utvilade med rätt kläder och med dricka. Då känner sig också barnet betydelsefullt. Skapa inte olika rutiner med belöning vid seger och andra rutiner vid förlust – det kan upplevas som bestraffning! Gör hela sammanhanget roligt istället.

8. Se till att ha trygga hemmaförhållanden. Mat, sömn och goda relationer i hemmet. det betyder inte att olikheter och konflikter inte är tillåtet – tvärtom – men se till att de hanteras på ett effektivt sätt. Stå för goda värderingar.

9. Utmana och ifrågasätt mål, beteenden och värderingar. Utmana och sätt upp mål – utmana höjden i befintliga mål. Allt är tillåtet att ifrågasätta med synsätten att skapa förståelse och att allt kan bli bättre. Höga mål skapar intresse och förväntningar men det är också viktigt med stöd. Låt inte bristande självkänsla eller självförtroende komma ivägen för det. Att ifrågasätta för att förminska eller förskjuta är däremot inte ok.

10. Se till att lärandemiljön är spännande rolig, inspirerande och utmanande. Till att börja med – se till att använda faciliteterna när du har tillgång till dem. Är du i en bollhall så använd tiden maximalt till att just använda bollhallen. Springa utan klubba eller boll kan man göra under andra former. Tex så finns massor av forskning som visar på effekten och nyttan av lärande i utomhusmiljö – effekten är mycket högre än traditionell salsmiljö. Idrotten innebär ofta aktiviteter i utomhusmiljö – men prova att utveckla och byta den vanliga miljön.

Lycka till med din effektiva träning och support av barns utveckling inom idrott!

Att maximera lärande för barn inom idrott

lekande_barn

Trots all forskning och kunskap som finns kring barns och ungdomars utveckling och lärande så är det alldeles för få ungdomar och barn som verkligen får uppleva ett riktigt kraftfullt sammanhang för lärande och utveckling. Vi som vuxna och föräldrar bör ha högre förväntningar och själva bidra på ett effektivt sätt till att det sker, så att fler barn lyckas och mår bra oftare. Det är enligt mig en grundpelare i ett demokratiskt och väl fungerande hållbart samhälle.

I detta inlägg blandar jag mina egna synsätt, erfarenheter och uppfattningar med inspiration från modern forskning av bla J. Reeve visar på. Metoder som kan tyckas självklara men som sällan tillämpas fullt ut.

Ett tydligt exemmpel är den enorma skillnaden i hur de professionella ishockeyskolorna hanterar och utvecklar barnen jämfört med de mer enkla och till synes lekfulla skolorna där syftet till stor del handlar om att ha roligt. Eller jämfört med hur träning och utveckling hanteras i klubblaget. Jag menar att lärande i sig är roligt!

I grunden är det inte resurserna som är skillnaden utan 1) kompetens 2) Förhållningssätt och attityd hos lärare och tränare.

Jämför följande två scenarion i lagidrott för barn och ungdomar

1. Den vanliga och enkla träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Innan träningen delar tränaren lite enkel information om dagens träning för att sedan gå ut på plan och genomföra övningar. Tränaren inleder övningen med att under någon minut visa övningen för barnen utan att berätta om syftet med övningen. Vanligtvis används inte hela planen och spelargruppen som genomför övningen är 10 personer så det blir en hel del köbildning och stillastående. Barnen får öva på med lite uppmutrande ord som bra och fint lite då och då. Efter en stund avbryter ledaren övningen för att lite kort ge något tips, men det får inte ta för lång tid – barnen skall ju träna. Övningen pågår 15 minuter sen blir det vattenpaus innan nästa övning påbörjas – så pågår det tills det är 10 minuter kvar och det blir tvåmål. Då får barnen spela på tills träningspasset är slut. Alla är glada och nöjda.

2. Den effektiva träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Ledarna samlar barnen innan träningen för att berätta om dagens träning och betonar också syftet med de olika momenten, varför de är viktiga. Men han nöjer sig inte där – han utstrålar hur kul det skall bli att träna och få lära sig! Spelarna delas in i grupper om 5-6 spelare per grupp med en ledare i varje grupp, ledaren tar hjälp av andra föräldrar på plats. Ledaren inleder med att visa övningen noggrant med tydliga intruktioner och ber barnen göra samma moment – inledningsvis långsamt så att de lär sig hantera övningen. Övningen är upplagd så att det inte är köer eller väntande, farten på övningen ökar samtidigt som barnen var och en får direkt feedback. 9 av 10 är bekräftande och specifik feedback – bra där, precis så, du gör det där mycket bra. 1 av 10 är enklare korrigeringar och tips – gör så här så blir det enklare, gör på det här sättet istället, vi tränar på det här så gör så här. Feedbacken är då process och prestationsorienterad – fokus på vad och hur i stället för resultat. I praktiken springer ledaren runt och ger feedback till alla barn hela tiden – inte en tyst sekund!

Efter 10 minuter bryter  tränaren övningen – ber alla barn att fundera en stund på hur det har gått, hur det kändes och vad de lärt sig. Tränaren frågar också vad som kunde göras bättre. Barnen får svara och alla är delaktiga. Nu på igen med övningen i fem minuter för att sedan bryta för vattenpaus. På med ny övning som nu bygger på den förra men betydligt svårare. Tränaren med fortsatt fokus på process och prestation – inte resultatet. När det är 20 minuter kvar igång med tvåmålsspel – något som barnen älskar, att tävla, mäta sig och prova sina nya färdigheter. Under matchen får barnen igen massor av feedback på sina verktyg – men ledaren är inte särskilt styrande vad gäller taktik eller positioner. I stället läggs fokus på att alla skall vara delaktiga och kämpa samt fedback på vad och hur.

När träningen är över frågar tränaren gruppen vad som var var roligt, givande och bra idag. Barnen svarar och alla svar är rätt! Tränaren frågar också om vad som saknades eller vad som kunde vara bättre – och alla svar är rätt igen! Tränaren meddelar uppmuntrande att ja det där får vi titta mer på och ta med oss till nästa träning! Barnen går hem glada, intresserade och stolta över dagens träning.

Vad tänker du och ser du när du läser de två scenariorna. Känner du igen dig?  Vad uppskattar du mest? Hur är det i dina barns träningsmiljöer? Och hur skulle det vara om det var lika under match?

Inget av exemplen belyser en tränare som ställer höga krav på barnen, som gapar på barnen, skapar obehag eller har ett ohälsosamt resultatfokus. Ett scenario som är direkt destruktivt men inte helt ovanligt – priset är högt med konsekvensen att barnen tröttnar och i värsta fall får skadad självkänsla och lågt självförtroende.

I dessa båda exempel är tränaren vänlig och engagerad, sammanhanget är tryggt  – men det som skiljer är fårmågan att vara just tränare.

Båda exemplen skulle lika gärna vara tagna ur en skolmiljö. Den stora skillnaden är att ett tredje scenario med den aggressiva och resultatinriktade läraren är betydligt mer ovanlig i det sammanhanget.

När vi tittar på de två scenarierna så har det senare scenariot säkert 10 ggr mer mängd och kvalitet av instruktion, feedback och övning. Varje barn blir sett och växer. Barnen är gladare och mer intresserade. De lämnar träningen med högt självfötroende och god självkänsla. Det viktiga att belsa är kraften i feedback – men görs den på fel sätt så är den lika destruktiv som den kan vara skapande.

Forskning visar som sagt på tydliga effekter av olika faktorer inom barns lärande, där de absolut starkaste faktorerna är Feedback och instruktion, kvalitet i instruktion och kvantitet i instruktion – effekten av dessa överstiger allt annat med hästlängder. Därefter kommer acceleration, dvs tempot i hur utmaningen i lärandet stiger samt barnets inställning till träning och lärande. Här ligger mycket ansvar på tränaren att uppmuntra och utmana barnet på ett lekfullt sätt så att träningen blir rolig och aktiv. Att barnet själv märker av sitt växandet.

Lärcykeln
Maximera dessa faktorer för att uppnå högsta nivå av lärande.

Larandecykeln

Tro det eller ej men sedan kommer hemmiljö – hur tryggt, kreativt och bra har barnet det hemma.

Lärmiljö och engagemang från närstående påverkar också och är viktiga men har betydligt lägre effekt i deltagarens lärande och utveckling  än de andra nämda punkterna ovan. Tillsammans så skapar alla punkterna en väldigt effektiv och positiv lärupplevelse och lärmiljö för barnen – där deras relationer, förmågor, självkänsla, självförtroende och slutligen resultat blir väldigt goda.

Om du är tränare för barn – hur kan du utveckla träningarna så att du bidrar till barnens utveckling, glädje och intresse, självförtroende och sjävkänsla. Det här gäller också lärare och skolmiljö, eller alla sammanhang där barn växer och lär sig.

En utmaning i många sammanhang är tillgången på resuser. I det första exemplet spelar det ingen större roll om det är 1 eller 4 tränare – den stil tränaren har bidrar inte i någon större utsträckning till barnens utveckling. Större blir effekten med fyra tränare i det andra exemplet.

Om du är förälder, hur gör du för att bidra till och säkerställa att dina barn är i en utvecklande lärmiljö – oavsett skola eller idrott.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till alla fantastiska lärare, förskolelärare, tränare och föräldrar som bidragit till mina barns utveckling och lärande!

 

lekande_barn

Ledarskapet tog hem Superbowl!

Ray Lewis och Ravens vinner Superbowl 47. Lewis avslutar sin 17-åriga karriär på strålande vis med ett legendariskt lag.

Det är alltid ett ledarskap bakom varje framgång – I Ravens finns många ledare och vinnare idag!

Grattis till Ravens
Grattis till Ledarskapet
Grattis till gott självförtroende – individuellt och kollektivt!

Ravens och Lewis fullkomligt lyser av självförtroende – det märks på förväntningar, arbetsinsats, koncentration. Resultatet blir.

Läs mer om vikten av gott självförtroende för goda prestationer och resultat – Självförtroende vägen till prestation och resultat

Ledarskap leder till Topprestationer – alltid

Även om du inte gillar sport eller amerikansk fotboll så måste jag säga att jag älskar den sporten. Igår visade sig anledningen varför i allra högsta grad. Det är pågående slutspel i NFL och två lag med historiska spelare möttes igår.

Blytungt och karriären mot sitt slut Efter 17 år i NFL går den legendariska 37-åringens karriär mot sitt slut. Klockan på tavlan visar 41 sekunder då Ray Lewis i Baltimore Ravens sitter djupt försjunken med en blytung huva över huvudet efter det att Thomas för en stund sedan givit moståndarna Denver Broncos ledningen med 35-28. Det är nu Ravens boll på egen 30-yards linje, tredje försöket, med mindre än 1 minut kvar att spela av matchen.

Matchen är en av kvartsfinalerna i amerikanskfotboll, NFL. Ravens med ett mästerligt försvar som leds av Ray Lewis och ett Broncos med ett mästerligt anfall som leds av Payton Manning.

Punkterad och nästan besegrad, sitter nu Ray Lewis på den uppvärmda bänken på sidlinjen. De sista sekunderna av hans lysande karriär var glider iväg, precis som Demaryius Thomas hade flytt hans grepp minuten tidigare då Broncos tog ledningen.

”Jag har aldrig under hela min karriär varit del av en så galen match” säger Lewis.

Broncos ledning var blytung i den kalla matchen inför 76 000 åskådare på mile high stadium i Denver. Ravens hade fått tillbaka bollen på egen planhalva, nu med tredje försöket på egen 30-yardslinje och 41 sekunder kvar av matchen, utan några time-outs kvar. Det var blytungt och iskallt – sekunderna tickar iväg och det är 70 yards till endzone.

Joe Flacco köpte tid i fickan, på väg att kasta bort bollen för att få ett fjärde och sista försök. Peyton Manning var på väg att slå Baltimore för 10:e gången i rad, och Lewis var på väg att kalla det slutet på en karriär.

Ögonblick som förändrar allt – hoppet tänds Då känner Lewis fläkten av en Jacoby Jones som sprintar förbi honom längs Baltimores sidlinje. Han tittar upp samtidigt som QB Joe Flacco lägger en passning från egen 20-yeards-linje, som en ljusbåge går bollen 70 yards i luften mot dubbeltäckta Jones.

Safty Rahim Moore hoppar för en brytning, en liten smula för tidigt och lite för grunt. Bollen bosätter sig i Jones armar medan han löper in i endzone. En historisk passning på 70 yards och TD är ett faktum. På tavlan står det 35-35.

Det viktiga att se här är inte att hoppet tänds av att resultat skapas – det är tron och förväntan som leder till prestationen. Beslutsamheten att lyckas. Då kommer den positiva känslan som leder till den goda prestationen

Ray Lewis pensionering kommer att få vänta till en annan dag. Ett historiskt ögonblick är fångat. En legend föds.

”Awesome. Awesome. Awesome. Awesome. Han växte upp i dag” sa Lewis om QB Flacco.

”Han växte upp i dag och i tunneln sa jag till honom: Du är Ledaren nu. Du kommer att leda oss till en seger. Du leder oss i dag. Jag är bara här för att underlätta saker och ting.”

”Och när jag tittar honom i ögonen idag så är det något annorlunda med honom, jag ser något nytt. Jag ville uppmuntra och förstärka det, att se det han gjorde idag kommer antagligen att vara en av de största sakerna jag alltid kommer att minnas när jag senare kommer att titta tillbaka på min tid som fotbollsspelare”

Utifrån all kunskap och forskning kring affektteori och lärande så vet vi hur betydelsefulla de här ögonblicken är. När vi stödjer varandra och bekräftar varandra, känner stolthet och glädje i det vi gör skapas de bästa förutsättningarna för utveckling och prestation. När förebilden ger positiv feedback förstärks goda beteenden, självkänslan och självförtroendet.

Tuffa förutsättningar, att bli vinnare mot alla odds Ravens vinner matchen efter dubbel övertid, 77 minuter i den isande kylan då Justin Tuckers sätter ett fieldgoal, segern är ett faktum.

Det är den längsta slutspelsmatchen sedan 1987 då Browns besegrade Jets med 23-20. På den högst placerade arenan – 1600 m över havet! I isade kyla – 10 grader kallt!

Flacco var hjälten, men Lewis var inte en åskådare. Han var i mitten av händelsernas förlopp – i stormens öga, med sitt vanliga orubbliga ledarskap.

Lewis gjorde 17 tacklingar en vecka efter att han ledde Ravens med 13 tacklingar mot Indianapolis då han spelade för första gången på tre månader efter att ha varit ur spel med en sönderriven muskel i överarmen, en triceps.

”Vi ville ge denna seger till Ray och jag skull göra allt för att få denna vinst” säger cornerback Corey Graham.

Han gjorde just det, han gjorde två interceptions och tog Mannings bollar två gånger – den första för en touchdown och den andra för att ge Tucker möjligheten att sparka in det vinnande fieldgoalet i spelets 77:e minut.

Broncos blev den nionde topp-seedade laget någonsin att förlora hemma i sin första match i slutspelet – det på egen hemmaplan, på extrem höjd och med en veckas vila.

”När jag tittar tillbaka på det här och låter känslorna lugna ner sig, kommer det förmodligen att vara en av de största segrarna i Ravens historia. Delvis på grund av hur alla hinder, alla utmaningar och allt motstånd radats upp mot oss” säger Lewis

Att följa sitt hjärta, att göra skillnad, skapa sin egen sanning Lewis fortsätter ”När jag pratade med mitt lag förra veckan talade jag om för killarna att jag ogillade allt snack om att vi inte skulle ha en chans – låt oss istället göra det som för andra är omöjligt! Om det är något jag kommer att missa i min karriär så kommer det att få lyssna på vad folk säger att du inte kan göra, inte kommer att lyckas med – och sedan gå göra det.”

”En sak om slutspelet, det enda sättet att toppa detta är att vinna igen – nästa vecka. Det blir inga 24-timmars firande, det får räcka med 12 –  vi har en uppgift att lösa ” säger Lewis

Det lag med spelare som leder – leder sig själva och varandra presterar som bäst. Alltid.

Lewis får spela igen, nästa vecka, mot antingen Houston eller New England i divisionsfinalen, en match som avgörs ikväll och kan ses på TV10.

Då får vi se mer ledarskap!

Ohälsa inom elitidrotten

I DN skrivs det just nu en artikelserie om ohälsa inom elitidtotten. I dagens DN kan vi läsa om att Jan Nordström under ett år skildrat fotbollsklubben Kalmar FF inifrån. Han berättar om hur tabubelagt det är prata om och att inte må bra som idrottsman. Samtidigt som att det finns ständiga krav på höga prestationer. Det finns alltså människor inom elitidrotten, i det här fallet lagidrott, som mår dåligt med kraftigt negativa konsekvenser för både personen men också så klart för den närmaste omgivningen.

Det är inte särskilt förvåndande eftersom det inom elitidrotten, lagidrotten specifikt, precis som på alla andra arbetsplatser är människor som verkar. Dessutom finns det en idealbild om att elitidrottaren är en supermänniska. Hos elitidrottaren spökar rädslor om att inte kunna bidra, rädslan att förlora sin plats i laget, tränarens förtroende eller att tappa sin status och sitt ekonomiska värde. Fysiska skador är i alla fall påtagliga och ofta synliga men dessa pratas det inte heller öppet om – av samma skäl.

Den idealbild som presenteras av elitidrottaren gör också att självbilden, kollektivt och för individen, blir skev. Idrottsmännen är ju supermänniskor. Det skall elitidrottaren leva upp till.

En idag icke aktiv idrottsman som nog kan ses som en av de mest meriterade inom sin idrott berättade för mig att dessto mer framgångsrik han blev dessto större blev ångesten. Att bara rädslan för att misslyckas i enkla sociala sammanhang som att stå i en kö gjorde att hans liv var allt annat än normalt. Ändå presterade han på topp i tävling efter tävling under mer än 10 år. Den största rädslan var relaterad till andras tyckanden och reaktioner. Vad skulle de tänka och hur skulle det se ut. Det skulle leda till en konflikt kring den egna självbilden och vad vi tror är andras bild av oss själva. Vi slutar vara mänskliga för oss själva – åtminstånde för ett tag, men vad händer sen?

Paradoxalt nog så leder de höga kraven från andra och oss själva till motsatt effekt på prestationer – att prestationen inte blir så  god som den skulle kunna vara. Och över tid leder det till psykisk ohälsa hos individen.

Jag brukar säga för att hantera höga krav så behöver du mycket stöd från din omgivning. Högre ställer högre krav på  stöd – från familj, vänner, medarbetare och chefer. I det här fallet då spelare, ledare och tränare. Framgångsrika, högpresterande, utvecklande och välmående lag och arbetsplatser utmärker sig just på det sättet – att både förväntningar och stöd till gruppen och individen är högt. Det är tom en direkt del av ett gott ledarskap. Ledarskap hos både chef och tränare men också medarbetare och medspelare.

Att prata om det leder till ökad förståelse och därmed också hanterbarhet – det är viktigt att ledare bidrar till att skapa miljöer med vad som brukar kallas högt i tak och där det finns professionellt stöd. Det är också en av anledningarna till varför jag själv tycker att det är viktigt att skriva om det.

Vad kan du då själv direkt göra för att påverka din situation, och då utan att underskatta komplexiteten i frågan?

Till att börja med så påverkas du av din personlighet och dina övertygelser. Är du mer resilient så hanterar du din situation bättre. Resiliens är något som du som människa kan utveckla, ett sätt är att arbeta med mentala färdigheter.

En väg är att själv ha höga positiva förväntningar snarare än negativa krav på sin egen prestation. Det fins faktiskt ingen annan än du själv som väljer hur du kommer att hantera krav – ytterst så är det du själv som gör en tolkning av vilka krav som vilar på dig vilka då kan kopplas samman med extern lokuskontroll och yttre motivationsfaktorer. Genom att i stället se det som positiva förväntningar på dig själv så blir det roligare, du dömer inte dig själv samtidigt som du får en känsla av inre kontroll – inre kontrollokus och inre motivation.

Ett annat sätt är att uppleva en positiv bild av utmaningen. Att helt enkelt gilla läget och istället för att värdera resultatet se det positiva i processen, njuta av den och utvecklas i den. Att se det som fungerar bra och blir bra. Det är viktigt att du i prestationen njuter och har kul. Det leder till utveckling och i slutändan högre resultat.

Slutligen – håll dig hel och frisk! Då kan du träna mer och vila mer. Är du skadad prioritera rehabilitering. Vi vet att krämpor och skador på ett negativ sätt påverkar självförtroendet och självkänslan kraftigt. Ett nonchalant förhållningssätt till skador och krämpor kan vara första steget i en negativ spiral mot psykisk ohälsa.

Idrotten och lagsporter speglar samhället i stort – samma utmaningar och frågeställningar som finns inom elitidrotten finns också inom andra sektorer, på andra arbetsplatser. Överallt där det finns  människor lever vi med krav, normer och förväntningar. Processer och resultat. Länk till artikeln i DN: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/utan-stodet-fran-spelarna-hade-jag-varit-dod-i-dag

%d bloggare gillar detta: