Hem » Resultat

Category Archives: Resultat

Leder du eller är du ett offer för situationen

Något som ofta kommit upp i samtal med chefer och tränare under de senaste veckorna är deras fråga om de leder eller bara är? Jag ställer frågan

Skapar du som ledare energi, eller följer du med energiflödet?

Med det menar jag – bidrar du som ledare till att det skapas energi i din omgivning i form av att du utmanar? förväntar? inspirerar? engagerar? bekräftar? stödjer?

Vid närmare eftertanke blir svaret ofta – nä, bara i medgång.

Ofta är tränarna och cheferna offer för den situation de upplever att de själva befinner sig i just nu. Det kan absolut vara så, och deras beteenden blir då en ren spegel av deras upplevelse – en spegel som formar och förstärker omgivningens upplevelse av situationen.

När vi vinner eller har medgång – då sprudlar vi av entusiasm och glädje. Vi är intresserade, pratar och sprider värme.

Är det tufft, jobbigt och hårt så hänger vi med huvuden, gömmer oss på rummet, ursäktar oss. Står spänt med armarna i kors. Eller bara tittar på – passivt. Vi ser trötta, förlamade och hopplösa ut.

Forskning visar på att i lagsporter förlorar lag när det blir tyst i gruppen. Forskning visar på att när fokus flyttas från helhet till delen i ledningsgruppen så klingar skapandet av.

Alltså vi blir inte tysta för att vi börjar förlora. Det är tvärt om. Vi hanterar inte utmaningar och motgångar effektivt. Tystnaden speglar vår upplevelse och formar då känslan i omgivningen. Konskevensen är att det blir tråkigt och ointressant. Eller direkt obehagligt. Vi börjar förlora.

Du har säkert sett eller varit med om det själv i många sammanhang. Kanske själv varit just den chefen eller tränaren.

Ja – jag säger inte ledaren. För den är någonannastans just då.

Vi vill ju se ledare som trots utmaningen, hopplösheten, svårmodigheten gör sitt yttersta för att driva förändring – att skapa positiva resultat. Med all sin energi och förmåga. Sådana ledare älskar vi. Sådana ledare kan vi förlåta och dö för.

Därför är det så viktigt med optimister – tränare och chefer med möjlighetssinne. De skapar energi i hopplösheten. Sprider ljus i mörker. De är modiga och ser sanningar och verkligheten som den är, utan att fastna i skam. De inspirerar till lösningar – innoverar, involverar och engagerar.

Eftersom jag lever med uppfattningen av att varje människa är en ledare så tänker jag att du och jag också kan vara skillnaden i de sammanhang vi verkar i. Vi behöver inte vänta på att någon annan kliver fram – vi kan göra det själva.

Visst  – vi kommer att möta motstånd. Motstånd i form av rädslor och skam. Rädslor för att misslyckas och rädslor för förändring. Men det kan vi leva med.

Att maximera lärande för barn inom idrott

lekande_barn

Trots all forskning och kunskap som finns kring barns och ungdomars utveckling och lärande så är det alldeles för få ungdomar och barn som verkligen får uppleva ett riktigt kraftfullt sammanhang för lärande och utveckling. Vi som vuxna och föräldrar bör ha högre förväntningar och själva bidra på ett effektivt sätt till att det sker, så att fler barn lyckas och mår bra oftare. Det är enligt mig en grundpelare i ett demokratiskt och väl fungerande hållbart samhälle.

I detta inlägg blandar jag mina egna synsätt, erfarenheter och uppfattningar med inspiration från modern forskning av bla J. Reeve visar på. Metoder som kan tyckas självklara men som sällan tillämpas fullt ut.

Ett tydligt exemmpel är den enorma skillnaden i hur de professionella ishockeyskolorna hanterar och utvecklar barnen jämfört med de mer enkla och till synes lekfulla skolorna där syftet till stor del handlar om att ha roligt. Eller jämfört med hur träning och utveckling hanteras i klubblaget. Jag menar att lärande i sig är roligt!

I grunden är det inte resurserna som är skillnaden utan 1) kompetens 2) Förhållningssätt och attityd hos lärare och tränare.

Jämför följande två scenarion i lagidrott för barn och ungdomar

1. Den vanliga och enkla träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Innan träningen delar tränaren lite enkel information om dagens träning för att sedan gå ut på plan och genomföra övningar. Tränaren inleder övningen med att under någon minut visa övningen för barnen utan att berätta om syftet med övningen. Vanligtvis används inte hela planen och spelargruppen som genomför övningen är 10 personer så det blir en hel del köbildning och stillastående. Barnen får öva på med lite uppmutrande ord som bra och fint lite då och då. Efter en stund avbryter ledaren övningen för att lite kort ge något tips, men det får inte ta för lång tid – barnen skall ju träna. Övningen pågår 15 minuter sen blir det vattenpaus innan nästa övning påbörjas – så pågår det tills det är 10 minuter kvar och det blir tvåmål. Då får barnen spela på tills träningspasset är slut. Alla är glada och nöjda.

2. Den effektiva träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Ledarna samlar barnen innan träningen för att berätta om dagens träning och betonar också syftet med de olika momenten, varför de är viktiga. Men han nöjer sig inte där – han utstrålar hur kul det skall bli att träna och få lära sig! Spelarna delas in i grupper om 5-6 spelare per grupp med en ledare i varje grupp, ledaren tar hjälp av andra föräldrar på plats. Ledaren inleder med att visa övningen noggrant med tydliga intruktioner och ber barnen göra samma moment – inledningsvis långsamt så att de lär sig hantera övningen. Övningen är upplagd så att det inte är köer eller väntande, farten på övningen ökar samtidigt som barnen var och en får direkt feedback. 9 av 10 är bekräftande och specifik feedback – bra där, precis så, du gör det där mycket bra. 1 av 10 är enklare korrigeringar och tips – gör så här så blir det enklare, gör på det här sättet istället, vi tränar på det här så gör så här. Feedbacken är då process och prestationsorienterad – fokus på vad och hur i stället för resultat. I praktiken springer ledaren runt och ger feedback till alla barn hela tiden – inte en tyst sekund!

Efter 10 minuter bryter  tränaren övningen – ber alla barn att fundera en stund på hur det har gått, hur det kändes och vad de lärt sig. Tränaren frågar också vad som kunde göras bättre. Barnen får svara och alla är delaktiga. Nu på igen med övningen i fem minuter för att sedan bryta för vattenpaus. På med ny övning som nu bygger på den förra men betydligt svårare. Tränaren med fortsatt fokus på process och prestation – inte resultatet. När det är 20 minuter kvar igång med tvåmålsspel – något som barnen älskar, att tävla, mäta sig och prova sina nya färdigheter. Under matchen får barnen igen massor av feedback på sina verktyg – men ledaren är inte särskilt styrande vad gäller taktik eller positioner. I stället läggs fokus på att alla skall vara delaktiga och kämpa samt fedback på vad och hur.

När träningen är över frågar tränaren gruppen vad som var var roligt, givande och bra idag. Barnen svarar och alla svar är rätt! Tränaren frågar också om vad som saknades eller vad som kunde vara bättre – och alla svar är rätt igen! Tränaren meddelar uppmuntrande att ja det där får vi titta mer på och ta med oss till nästa träning! Barnen går hem glada, intresserade och stolta över dagens träning.

Vad tänker du och ser du när du läser de två scenariorna. Känner du igen dig?  Vad uppskattar du mest? Hur är det i dina barns träningsmiljöer? Och hur skulle det vara om det var lika under match?

Inget av exemplen belyser en tränare som ställer höga krav på barnen, som gapar på barnen, skapar obehag eller har ett ohälsosamt resultatfokus. Ett scenario som är direkt destruktivt men inte helt ovanligt – priset är högt med konsekvensen att barnen tröttnar och i värsta fall får skadad självkänsla och lågt självförtroende.

I dessa båda exempel är tränaren vänlig och engagerad, sammanhanget är tryggt  – men det som skiljer är fårmågan att vara just tränare.

Båda exemplen skulle lika gärna vara tagna ur en skolmiljö. Den stora skillnaden är att ett tredje scenario med den aggressiva och resultatinriktade läraren är betydligt mer ovanlig i det sammanhanget.

När vi tittar på de två scenarierna så har det senare scenariot säkert 10 ggr mer mängd och kvalitet av instruktion, feedback och övning. Varje barn blir sett och växer. Barnen är gladare och mer intresserade. De lämnar träningen med högt självfötroende och god självkänsla. Det viktiga att belsa är kraften i feedback – men görs den på fel sätt så är den lika destruktiv som den kan vara skapande.

Forskning visar som sagt på tydliga effekter av olika faktorer inom barns lärande, där de absolut starkaste faktorerna är Feedback och instruktion, kvalitet i instruktion och kvantitet i instruktion – effekten av dessa överstiger allt annat med hästlängder. Därefter kommer acceleration, dvs tempot i hur utmaningen i lärandet stiger samt barnets inställning till träning och lärande. Här ligger mycket ansvar på tränaren att uppmuntra och utmana barnet på ett lekfullt sätt så att träningen blir rolig och aktiv. Att barnet själv märker av sitt växandet.

Lärcykeln
Maximera dessa faktorer för att uppnå högsta nivå av lärande.

Larandecykeln

Tro det eller ej men sedan kommer hemmiljö – hur tryggt, kreativt och bra har barnet det hemma.

Lärmiljö och engagemang från närstående påverkar också och är viktiga men har betydligt lägre effekt i deltagarens lärande och utveckling  än de andra nämda punkterna ovan. Tillsammans så skapar alla punkterna en väldigt effektiv och positiv lärupplevelse och lärmiljö för barnen – där deras relationer, förmågor, självkänsla, självförtroende och slutligen resultat blir väldigt goda.

Om du är tränare för barn – hur kan du utveckla träningarna så att du bidrar till barnens utveckling, glädje och intresse, självförtroende och sjävkänsla. Det här gäller också lärare och skolmiljö, eller alla sammanhang där barn växer och lär sig.

En utmaning i många sammanhang är tillgången på resuser. I det första exemplet spelar det ingen större roll om det är 1 eller 4 tränare – den stil tränaren har bidrar inte i någon större utsträckning till barnens utveckling. Större blir effekten med fyra tränare i det andra exemplet.

Om du är förälder, hur gör du för att bidra till och säkerställa att dina barn är i en utvecklande lärmiljö – oavsett skola eller idrott.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till alla fantastiska lärare, förskolelärare, tränare och föräldrar som bidragit till mina barns utveckling och lärande!

 

lekande_barn

Leder du utifrån att leva eller överleva?

Enmanicipation_ledarskap

Runt ledare i organisationer kan vi se två mönster – antingen frodas människor, de känner glädje, låg stresspåverkan, utvecklas och lär sig. Eller så känner de sig illa till mods, känner sig osäkra, begränsade eller förminskade, stressnivån är hög och känslan av sammanhang är låg. Du kan tänka dig att detta inlägg handlar om dina chefer och hur andra är – i själva verket riktar det sig till dig. Hur är du och hur påverkar och hanterar du dig själv och din omgivning.

Vi människor är bärare av två känslosystem, det ena skapar känslan av lust och det andra känslan av olust, obehag och oro. Systemen är parallella och vi kan känna flera känslor samtidigt.

Systemen är livsviktiga utifrån perspektiven leva och överleva.

Systemet som skapar olustkänslor kallas för BIS (Behavior Inhibit System) och reglerar och hanterar hotfulla situationer. Det handlar om ren och skär överlevnad. Vi människor vill undvika obehag – kort sagt överleva. Obehaget leder till oro och skapar en känsla av brådska – vi måste reagera på det som utlöser obehaget direkt, annars så kan vi vara dödsdömda. BIS är rädslostyrt. Vi reagerar genom att fäkta, fly eller frysa. Mentalt eller fysiskt.

I grunden kan vi också säga att så fort vi förhåller oss till omgivingen – vad andra tycker och tänker, andras krav, regler och förhållningsregler. Så fort vi är självmedvetna och värderar oss själva så är det ett tecken på att BIS är aktiverat.

När vi är i olust så kan vi alltså prestera och fokusera – men vi använder inte vår förmåga särskilt effektivt. Fokus blir på att komma ur situationen. Det blir en fråga om att överleva. Det är varken särskilt inspirerande eller skapande. Det här händer när vi inte tror på vår förmåga eller känner oss värdiga eller att vi duger.

Det är också i BIS som vi säger att vi känner energidränage. Vi upplever oss själva och sammanhanget som stressande.

Forskning visar att när vi hamnar i BIS förlorar vi mer än 60% av vår prestationsförmåga. Jag vill påstå att det bara gäller enkla och rutinmässiga uppgifter. När det gäller att vara kreativ eller utveckla relationer tappar vi enligt mig själv 99% av vår prestationsförmåga – helt enkelt för att vi inte utvecklar relationer alls, eller inte ens kommer i närheten av de stora tankarna eller innovativa lösningarna.

Att vara i lust betyder att vi ur både ett prestations- och levnadsperspektiv är och har det bra. När vi är i lust så öppnar vi upp relationer, kommer närmare varandra, vi blir nyfikna, påhittiga och kreativa. Vi lever. Vi skapar. Det är också då vi strålar av självförtroende och självkänsla. Systemet som reglerar vår lust kallas BAS (Behavior activation system). Känslor som vi upplever i BAS är flera men enligt Tomkins är det i huvudsak glädje och intresse. Andra känslor är stolthet, nyfikenhet och förväntan.

När vi är i lust har vi högt lärande och vi agerar utifrån intentioner, hoppfullhet och önskan. Vi blir modiga och motiverade. Vi upplever att vi känner inspirtion och energi. Då blir vi också attraktiva.

Som ledare är det alltså viktigt att ha koll på de båda systemen – att vara medveten om signalerna hos sig själv men också hos andra. Om vi som ledare är igång i BIS, att vi är rädda och oroliga, så kommer det också att aktivera BIS hos våra kollegor och medarbetare.

Hjärnan fungerar så – genom hjärnans spegelneuroner så fångas andras känslor och beteenden upp, och de är smittsamma. Det betyder att en rädd ledare som agerar i stress och panik också har den effekten på omgivningen. Skillnaden i beteenden kan dock synas – någon kanske börjar jobba hårt på med att fixa problem medan andra passiviseras eller flyr uppgiften och sammanhanget.

Vi som ledare påverkas så klart av andras känslor och beteenden. Medarbetare runt om som är rädda och oroliga kommer också att aktivera det systemet hos oss själva också. Här kommer då ledarskapet in. Ledaren är medveten om vikten av och se båda systemen men kan hantera dem på ett effektivt sätt – för sig själv och andra.

Det betyder att jag som ledare kan känna oron och rädslan och förstå att det är någon annans rädsla jag smittas av. Jag kan också se att signalen kan vara ett tecken på att det är något viktigt akut som måste hanteras, men det behöver inte vara så – det är bara en varningssignal som vi medvetet kan förhålla oss till.

Ledaren kan också separera sig själv från den negativa känslan, medveten om att du inte är dina tankar och känslor, du kan stå kvar i känslan och samtidigt betrakta den, på avstånd. Du kan i rummet skapa en allmän medvetenhet kring känslan och därifrån göra ett skifte. Att se och välja att föra in de skapande och utvecklande känslorna och förhållningssätten som finns i BAS. Även de positiva känslorna smittar. Detta skapar energi och föder kreativitet och skaparkraft. Stressnivåer sjunker.

Ja, vi kan alltid se och tycka att den situation vi befinner oss i är besvärlig, olustig och obehaglig. Men starka ledare har just den mentala förmågan att göra skiftet till de positiva känslorna, att ändå vara livskraftiga och skapande, att bidra till hoppfullhet – hur mörkt det än kan se ut. Den färdigheten har effektiva och framgångsrika ledare, att vara i och aktivera BAS-systemet – hos sig själva och andra. Oavsett utmaning, situation och sammanhang. Just därför att det är då vi människor skapar och uppnår resultat på en högre nivå.

Det är också ett av de starka teman som ständigt upprepar sig i myter, sagor och berättelser.

Hur är då du som ledare – omger dig med levande livskraftiga människor eller har ni fullt upp med att överleva? Vilken del i det har du? Och hur skulle du vilja ha det?

5 Konkreta effekter av gott självförtroende

1. Hög målsättning Med starkt självförtroende så sätter du betydligt högre mål. Vi som människor vill i grunden bidra och skapa värde. Det tryggar vår överlevnad och status. Tror du på din förmåga så ställer du upp högre mål, helt enkelt för att du kan och skapar ett större värde. Du gör skillnad på ett positivt sätt.

2. Positiva känslor Med ett starkt självförtroende så gillar du det du gör. Du känner glädje i både träning och prestation. Det är kul att använda dig själv, du skapar. Din förväntan på prestation ökar, din nyfikenhet och ditt intresse att utvecklas och prova nya sätt ökar. Du behöver inte begränsa dig – du har nära till kreativitet och flow. Du presterar på topp.

3. Hög koncentration Om du tror på din förmåga så störs du inte av negativa inre tankar eller störningar i omgivningen. Du lägger inte märke till dem eftersom du är fullt upptagen med det du gör. Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket oljud det är omkring dig eller vad som kan hända – nu eller sen – du kommer ju ändå att lyckas. Det finns inga rädslor som sätter stopp för ditt agerande. Du blir uppslukad i det du gör.

4. Hög arbetsinsats Eftersom du tror på det du gör så ökar också din arbetsinsats. Du anstränger dig hårdare och oftare därför att du vet att det leder till resultat. Både i träning, förberedelse och prestation. Det i sig är inget problem eftersom du tror på din förmåga att hantera den extra belastningen och gillar att tänja på gränsen för din egen förmåga.

5. Utveckling, resultat och momentum Som summa av de ovanstående punkterna kommer du att utföra goda prestationer och nå gott resultat. Det blir i sig en bekräftelse på din förmåga att både prestera och utvecklas. Du vill mer, sätter högre mål, upplever mer av positiva känslor, koncentrerar dig mer och arbetar hårdare. Du skapar ett positivt momentum hos dig själv. Du får starkare självförtroende.

Som ledare – se till att skapa förutsättningar för att utveckla självförtroendet, kollektivt och individuellt, hos människor i din omgivning! Då utöver du ledarskap!

Hur utvecklar du då ditt självförtroende? Läs 6 tips till ökat självförtroende

Självförtroende – vägen till prestation och resultat

Det är ofta frågan om självförtroende kommer upp i mina möten med både chefer, ledare och idrottsutövare. Ibland är det en direkt fråga men ofta dyker den upp som en fråga utifrån att hantera situationer och sig själv.

I grunden handlar självförtroende om tilliten till sin egen förmåga att hantera och lösa sin situation. Ofta utrycks bristen på självförtroende som en frustration över det som inte fungerar, det som inte kan uppnås eller det som borde hända. Hos sig själv men också hos andra, i verksamheten eller utifrån ett sammanhang.

Med ett starkt självförtroende så löser sig frågeställningarna av sig självt – de kan ju hanteras

Vad är då självförtroende? I grunden är det tron eller direkt övertygelsen om att jag som person har kompetensen och förmågan att hantera och lösa specifika situationer, utmaningar och uppdrag. Att jag har verktygen och kompetensen. Det är alltså situationsspecifikt och handlar om hanterbarhet.

Jag kan ha ett bra självförtroende inom ett visst område men ett sämre inom ett annat. Och det skiljer sig mot självkänsla som handlar om att vara.

Det enklaste sättet att undersöka en persons självförtroende är att fråga om målsättningar. Med högre självförtroende så sätts högre mål – helt enkelt därför att personen har tron på förmågan att nå de högre målen. Men också att personen är mer medveten om på vilket sätt personen vill göra skillnad. Att våga göra skillnad.

Självförtroendet kan också betraktas ur flera dimensioner.

Breda eller smala områden Ett brett område skulle vara att tala inför grupp. Det är ett område som är användbart i många sammanhang och i mötet med andra människor, ständigt. Vi kan kalla det en metafärdighet. Ett smalt område skulle kunna vara att spela piano, kasta spjut eller hantera bilder i Photoshop. Det blir väldigt specifikt och användbart i ett mer avgränsat sammanhang.

Relation eller teknik Som i exemplet ovan. Har du självförtroende att tala inför grupp så handlar det om att skapa relationer, inspirera, informera och kommunicera. Att påverka. Det har med samröret med andra människor att göra. Ett tekniskt självförtroende kan du ha oberoende av andra människor. När jag spelar piano så har jag min färdighet oavsett omgivning och sammanhang – om jag är själv eller med andra. Tror jag på min förmåga att spela piano så sätter jag mig där och spelar oavsett.

Hur utrycker sig då bristen på självförtroende? När mitt självförtroende sviktar ställs jag inför en rad utmaningar. Då börjar jag kalkylera risk och värdera mig själv. Tänk att spela för så många? Eller tänk att spela för just den här gruppen, hur kommer det att gå? hur kommer det att sluta? Klarar jag av det här? Tänk om jag misslyckas!

Det är besvärliga frågor som gör mig medveten om mig själv. Frågor som tar massor av energi och som begränsar min förmåga. Det tar bort fokus och koncentration. Det begränsar min förmåga att fatta beslut. det får mig att spendera energi på massor av detaljer som inte skapar i nuet.

Ofta uttrycker sig bristen på självförtroende på ett mer subtilt och diskret sätt, för oss själva på ett omdevetet sätt. Jag undviker att göra vissa saker, eller jag väljer att göra dem på ett visst sätt för att vara mer säker. Jag börjar tvivla eller tveka – det känns osäkert, det känns dumt, det leder kanske inte till resultat. Det har gjorts förut utan att lyckas.

När självförtroende sviktar gömmer jag mig i gruppen eller utrycker att vi borde göra på ett säkrare, eller försiktigare sätt. Jag undviker riskatagande. Jag spekulerar i vad som händer om jag misslyckas. Jag styrs av farhågor och rädslor.

Ibland visar sig bristande självförtroende i att vi utrycker oss som att vi inte borde eller får göra saker. Vi borde inte fundera på det nu, då blir det bara grubblerier och då vet vi vart vi hamnar. Då visar vi starka tecken och signaler på att vi faktiskt inte tror på att vi kan hantera oss själva! Det märks hos omgivningen, vi människor är experter på att fånga upp sådana signaler – och ofta gör vi det omedvetet. Det är en stor skillnad på om vi väljer att inte fundera på frågan utifrån våra rädslor eller om vi väljer att inte agera därför att vi prioriterar annat – det kan helt enkelt vara annat som viktigare, som leder till bättre resultat.

Ytterliggare ett sätt att bli medveten om svagt självförtroende hos sig själv och andra är att vara medveten om hur vi tolkar vår omgivning. Hur vi attribuerar. När vi automatiskt reagerar negativt på andra människors tankar och beteenden som faktiskt inte alls behöver vara negativa så gör vi det därför att våra varnings- och försvarssystem är aktiva. Vi antar, dömer och bedömer. När vi är rädda och osäkra så blir det så. När vi är osäkra på om vi kan hantera situationen och är rädda för att misslyckas så aktiveras våra varningssystem. Vi blir vaksamma och agerar aggressivt, vi vill ju eliminera hoten mot de resultat som vi vill uppnå. Ofta blir konsekvenserna mer negativa än positiva – särskilt ur ett ledarskapsperspektiv.

När vi känner självförtroende förstår vi kanske inte vad som sägs eller vad som händer, vi förstår inte vad andra menar men vi tolkar inte in det negativa. Vi blir i stället nyfikna på ett skapande sätt. Allt görs i ett gott syfte, i en god mening.

Det är alltså stor skillnad på att verka i ett sammanhang med människor som lyser av gott självförtroende till skillnad mot en mer rädslostyrd organisation. Gott självförtroende smittar av sig på ett positivt sätt. Bristen på självförtroende leder till passivitet, rädsla och distans – svagare självförtroende

Det goda självförtroendet Med gott självförtroende så ser du alltså ingenting som hot. Du litar både på din egen och andras förmåga. Du har en massa frågor och problem som skall hanteras och sånt är livet. Du har tillit till din och andras förmåga. Du blir intentionsdriven utifrån vad du vill uppnå istället för rädslostyrd med fokus på allt det negativa som kan hända.

Med gott självförtroende blir du öppen och lösningsorienterad. Villig att lyssna och ta in.

Med bättre självförtroende så låter du också din omgivning ta ett större ansvar. De har ju förmågan att lösa problem och skapa, och om de inte har det så tror du så pass mycket på dig själv att du kan hantera det och ställa allt till rätta om det skulle behövas. Då kan du stödja och supporta när det som mest behövs.

Självförtroende leder alltså till utveckling, av dig själv och andra.

Fortsätt gärna med att läsa 5 konkreta effekter av gott självförtroende 

Ledarskapet tog hem Superbowl!

Ray Lewis och Ravens vinner Superbowl 47. Lewis avslutar sin 17-åriga karriär på strålande vis med ett legendariskt lag.

Det är alltid ett ledarskap bakom varje framgång – I Ravens finns många ledare och vinnare idag!

Grattis till Ravens
Grattis till Ledarskapet
Grattis till gott självförtroende – individuellt och kollektivt!

Ravens och Lewis fullkomligt lyser av självförtroende – det märks på förväntningar, arbetsinsats, koncentration. Resultatet blir.

Läs mer om vikten av gott självförtroende för goda prestationer och resultat – Självförtroende vägen till prestation och resultat

Ledarskap leder till Topprestationer – alltid

Även om du inte gillar sport eller amerikansk fotboll så måste jag säga att jag älskar den sporten. Igår visade sig anledningen varför i allra högsta grad. Det är pågående slutspel i NFL och två lag med historiska spelare möttes igår.

Blytungt och karriären mot sitt slut Efter 17 år i NFL går den legendariska 37-åringens karriär mot sitt slut. Klockan på tavlan visar 41 sekunder då Ray Lewis i Baltimore Ravens sitter djupt försjunken med en blytung huva över huvudet efter det att Thomas för en stund sedan givit moståndarna Denver Broncos ledningen med 35-28. Det är nu Ravens boll på egen 30-yards linje, tredje försöket, med mindre än 1 minut kvar att spela av matchen.

Matchen är en av kvartsfinalerna i amerikanskfotboll, NFL. Ravens med ett mästerligt försvar som leds av Ray Lewis och ett Broncos med ett mästerligt anfall som leds av Payton Manning.

Punkterad och nästan besegrad, sitter nu Ray Lewis på den uppvärmda bänken på sidlinjen. De sista sekunderna av hans lysande karriär var glider iväg, precis som Demaryius Thomas hade flytt hans grepp minuten tidigare då Broncos tog ledningen.

”Jag har aldrig under hela min karriär varit del av en så galen match” säger Lewis.

Broncos ledning var blytung i den kalla matchen inför 76 000 åskådare på mile high stadium i Denver. Ravens hade fått tillbaka bollen på egen planhalva, nu med tredje försöket på egen 30-yardslinje och 41 sekunder kvar av matchen, utan några time-outs kvar. Det var blytungt och iskallt – sekunderna tickar iväg och det är 70 yards till endzone.

Joe Flacco köpte tid i fickan, på väg att kasta bort bollen för att få ett fjärde och sista försök. Peyton Manning var på väg att slå Baltimore för 10:e gången i rad, och Lewis var på väg att kalla det slutet på en karriär.

Ögonblick som förändrar allt – hoppet tänds Då känner Lewis fläkten av en Jacoby Jones som sprintar förbi honom längs Baltimores sidlinje. Han tittar upp samtidigt som QB Joe Flacco lägger en passning från egen 20-yeards-linje, som en ljusbåge går bollen 70 yards i luften mot dubbeltäckta Jones.

Safty Rahim Moore hoppar för en brytning, en liten smula för tidigt och lite för grunt. Bollen bosätter sig i Jones armar medan han löper in i endzone. En historisk passning på 70 yards och TD är ett faktum. På tavlan står det 35-35.

Det viktiga att se här är inte att hoppet tänds av att resultat skapas – det är tron och förväntan som leder till prestationen. Beslutsamheten att lyckas. Då kommer den positiva känslan som leder till den goda prestationen

Ray Lewis pensionering kommer att få vänta till en annan dag. Ett historiskt ögonblick är fångat. En legend föds.

”Awesome. Awesome. Awesome. Awesome. Han växte upp i dag” sa Lewis om QB Flacco.

”Han växte upp i dag och i tunneln sa jag till honom: Du är Ledaren nu. Du kommer att leda oss till en seger. Du leder oss i dag. Jag är bara här för att underlätta saker och ting.”

”Och när jag tittar honom i ögonen idag så är det något annorlunda med honom, jag ser något nytt. Jag ville uppmuntra och förstärka det, att se det han gjorde idag kommer antagligen att vara en av de största sakerna jag alltid kommer att minnas när jag senare kommer att titta tillbaka på min tid som fotbollsspelare”

Utifrån all kunskap och forskning kring affektteori och lärande så vet vi hur betydelsefulla de här ögonblicken är. När vi stödjer varandra och bekräftar varandra, känner stolthet och glädje i det vi gör skapas de bästa förutsättningarna för utveckling och prestation. När förebilden ger positiv feedback förstärks goda beteenden, självkänslan och självförtroendet.

Tuffa förutsättningar, att bli vinnare mot alla odds Ravens vinner matchen efter dubbel övertid, 77 minuter i den isande kylan då Justin Tuckers sätter ett fieldgoal, segern är ett faktum.

Det är den längsta slutspelsmatchen sedan 1987 då Browns besegrade Jets med 23-20. På den högst placerade arenan – 1600 m över havet! I isade kyla – 10 grader kallt!

Flacco var hjälten, men Lewis var inte en åskådare. Han var i mitten av händelsernas förlopp – i stormens öga, med sitt vanliga orubbliga ledarskap.

Lewis gjorde 17 tacklingar en vecka efter att han ledde Ravens med 13 tacklingar mot Indianapolis då han spelade för första gången på tre månader efter att ha varit ur spel med en sönderriven muskel i överarmen, en triceps.

”Vi ville ge denna seger till Ray och jag skull göra allt för att få denna vinst” säger cornerback Corey Graham.

Han gjorde just det, han gjorde två interceptions och tog Mannings bollar två gånger – den första för en touchdown och den andra för att ge Tucker möjligheten att sparka in det vinnande fieldgoalet i spelets 77:e minut.

Broncos blev den nionde topp-seedade laget någonsin att förlora hemma i sin första match i slutspelet – det på egen hemmaplan, på extrem höjd och med en veckas vila.

”När jag tittar tillbaka på det här och låter känslorna lugna ner sig, kommer det förmodligen att vara en av de största segrarna i Ravens historia. Delvis på grund av hur alla hinder, alla utmaningar och allt motstånd radats upp mot oss” säger Lewis

Att följa sitt hjärta, att göra skillnad, skapa sin egen sanning Lewis fortsätter ”När jag pratade med mitt lag förra veckan talade jag om för killarna att jag ogillade allt snack om att vi inte skulle ha en chans – låt oss istället göra det som för andra är omöjligt! Om det är något jag kommer att missa i min karriär så kommer det att få lyssna på vad folk säger att du inte kan göra, inte kommer att lyckas med – och sedan gå göra det.”

”En sak om slutspelet, det enda sättet att toppa detta är att vinna igen – nästa vecka. Det blir inga 24-timmars firande, det får räcka med 12 –  vi har en uppgift att lösa ” säger Lewis

Det lag med spelare som leder – leder sig själva och varandra presterar som bäst. Alltid.

Lewis får spela igen, nästa vecka, mot antingen Houston eller New England i divisionsfinalen, en match som avgörs ikväll och kan ses på TV10.

Då får vi se mer ledarskap!

%d bloggare gillar detta: