Hem » Krav

Category Archives: Krav

Upplopp – brist på självkänsla och missriktad kreativitet

 

Stockholm_brinner

Nu har de nattliga upploppen snart pågått i en vecka. Och det sprider sig från förort till förort och stad till stad.

Att det händer är en självklarhet och enkelt att beskriva. Det handlar om självkänsla. Eller snarare den yttersta konsekvensen i avsaknad av självkänsla.

Det händer när jag som människa inte bjuds in i skapande sammanhang. Det händer också  när jag som människa inte ser möjligheten att bidra i ett sammanhang. Jag blir betydelselös. Jag känner mig ignorerad, förödmjukad och ytterst avvisad i en värld som är obegriplig, ohanterlig och meningslös.

Istället kan jag skapa mitt eget sammanhang. När utsattheten och desperationen är som störst blir också effekterna av skapande som störst.

Det som sker är ett skådespel stora mått. Det smäller och brinner. Sirener ljuder. Uniformerade män och kvinnor agerar. Det blir sändningar på TV, det skrivs i media och på bloggar. Diskuteras under luncher och på möten. Det blir storsamlingar i skolan.

Människor påverkas, berörs och engageras. Jag blir betydelsefull och blivit en del av ett sammanhang. Och jag som förövare har skapat ett sammanhang tillsammans med andra i samma situation där vi gör skillnad, vi är kreativa, upplever mod och använder oss själva som resurs. Det är vad varje människa vill. En känsla av meningsfullhet och hanterbarhet infinner sig.

Men det jag inte ser – det jag inte förstår, eller som jag direkt förnekar är att det i sammanhanget är avsaknad av glädje. Det kanske uppstår någon form av förvriden stolthet – men ingen glädje. Ingen Lycke. Ingen salighet.

Det mest felaktiga i bilden är att det ur ett helhetsperspektiv inte alls är skapande. Upploppet ökar avståndet och missförstånden mellan människor och grupper i samhället. Det förstärker snedvridna fundamentalistiska uppfattningar och perspektiv som rasism. Grupper i samhället hittar bevis för sina egna sanningar antaganden. Avstånden ökar.

Närheten till uppror och rebellskap finns alltid hos oss, var och en, i någon utsträckning. Det finns i ordet ”nej”, det finns i ordet ”inte”, och det finns i ordet ”vilja”. Det finns i människans natur. När dessa når ytterliggheter så blir också konsekvenserna extrema.

Lösningen är inte att fördöma.

Jag ser upploppen som en uppdämning av människors behov att tillhöra ett skapande och meningsfullt sammanhang. Av ett liv i osynlighet och brist på betydelse. Viljan finns där men tillsynes inte möjligheterna.

Så vad behövs göras.

Först måste vi förstå att det är vi alla vuxna människor i samhället som bidrar till den situation som råder. Det ledarskap som utövas och de värderingar som styr. Ungdomarnas reaktioner, upplopp och raseri hade inte funnits där om inte klyftan redan existerat. När handlingarna blir kollektiva är det en spegel av hur samhället ser ut.

Det är en konsekvens av en skola där människan inte blir sedd som en unik individ med unika behov och resurser, utan som en del i ett statistiskt system med begränsande ramar och stereotypa krav.

Det är en konsekvens av elitsatsande ungdomsidrott där det endast finns ett utrymme för de mest ambitiösa och lovande.

Det är en konsekvens av att barn och ungdomar har olika möjligheter till utveckling och utryck baserat på föräldrars ekonomi eller status snarare än samhällets resurser och engagemang.

Det är en konsekvens av att samhället ständigt inskränker på resurser som ger barn och ungdomar sammanhang att verka och utvecklas.

Ytterst är hela situationen en konsekvens av att förutsättningarna för barn och ungdomar att skapa som helhet är begränsat.

Jag är själv ytterst ansvarig och delaktig i det som pågår.

När jag lyssnar på lösningar som presenteras från olika håll så handlar det om att hantera symptomen. Problemen skall lösas genom polisiära insatser, kontroll och dominans. Symptomen kommer att kväsas men källan finns kvar. det blir lungnare för ett tag. Vi överlever.

Men vår själ lever i exil. Vårt sinne känner ingen frid. Vi överlever men vi lever inte. Vi lever i en vissnande tillvaro. I brist på känsla för mig själv och andra.

Lösningen är i själva verket att upprätta självkänsla. Självkänsla hos individerna och i grupperna som leder upploppen. Att upprätta självkänsla i varje familj och i varje stadsdel.

Som jag ser det är vägen fram inspiration. Att skapa sammanhang med förebilder och ledare. Arenor där ungdomar känner sig delaktiva, uppmuntrade och är medskapande. Att upprätta hopp och tro. Inom skolan, inom kulturen och inom idrotten. Arenor där varje människa utvecklas och får utlopp för sina drivkrafter. Då kommer den kreativa kraften som används destruktivt att i stället tjäna samhället. Segregation minskar och människor kommer närmare varandra. Respekt upprättas. För mig själv och andra.

Jag har själv sett det otaliga gånger. När jag var tränare för Arlandas Juniorer på tidigt 90-tal eller utbildade ungdomar i spelutveckling på Powerhouse. Jag har sett det i Brynäs A-lag när vi vann SM-guld 2012. Jag har sett det hos spelarna i IFK Mariehamn och i alla de företag, föreningar och myndigheter där skapandet och utvecklingen varit som starkast.

Jag utmanar dig att bidra till självkänsla hos människor omkring dig – i hem, grannskap, företag och föreningar. Jag utmanar dig i att ta ansvar för din egen självkänsla. 

Jag bidrar gärna genom mentorskap, coaching och föreläsningar. Hör då av dig.

Du tror det är självförtroende – men det handlar om självkänsla

Du tror att det handlar om självförtroende – fast det i själva verket handlar det om självkänsla Vad leder god självkänsla till – och hur utrycker den sig? Leder starkare självkänsla till högre grad av utveckling och bättre resultat? Självklart kan tyckas, eller inte alls kan man tänka.

Vid en första anblick är det nog så att organisationer där medarbetare och medlemmar har högre grad av självkänsla presterar bättre. Detsamma gäller för idrottslag. Men betraktar vi svaren djupare så ser vi att det är mer komplext än så.

En person som accepterar och uppskattar sig själv utan att utan yttre värdering, bekräftelser eller jämförelser med andra är vanligtvis inte lika intresserad av status, pengar och framgång – men mår bra i alla fall – ser vi som en person med stark självkänsla. Men är den alltid högpresterande?

Om personen har lärt sig att de yttre faktorerna är viktigt för det egna värdet – att den som har status, resurser och kompetens helt enkelt har större inflytande utifrån överlevnad,  reproduktion och fortplantning – då kommer personens självkänsla att styras och påverkas av just dessa faktorer. Har den personen då stark eller svag självkänsla?

Tidigare forskning visade på att en god självkänsla är en förutsättning för att också ha ett gott självförtroende. Idag menar flera forskare att det inte alls är nödvändigt. Där självkänslan direkt påverkar självförtroendet är i relation till andra människor – det sociala självförtroendet.

Självkänslan formas i huvudsak under barnaåldern och är därefter trög och stabil, dvs den ändras inte så lätt. Den är inte beroende av situationer på samma sätt som självförtroendet.

Ett sätt att titta på självkänslan är att betrakta den utifrån två dimensioner – bassjälvkänsla och prestationsbaserad självkänsla.

Bassjälvkänsla

Med hög bassjälvkänsla har individen en hög självacceptans och uppskattning av sig själv. Denna del är inte relaterad till kompetens, färdigheter eller andras värderingar av sig själv utan endast självvärdet på ett grundläggande plan.

Med en starkare bassjälvkänsla så är personen både mer tålig mot motgångar och återhämtar sig snabbare vid motgång, personen är mer resilient. Personer med stark bassjälvkänsla har lägre grad av ängslan inför utmaningar därför att de helt enkelt värderar sig själva högt. Personer med en stark bassjälvkänsla jämför sig inte med andra eller yttre faktorer.

Personer med hög bassjälvkänsla har ofta ett starkt socialt självförtroende, de har lättare att komma närmare andra personer, vara mer personliga. Personer med stark bassjälvkänsla tål också konflikter i större utsträckning. Konflikten i sig ses inte som ett hot mot sig själv. Det finns inget att förlora.

Prestationsbaserad självkänsla

Den här dimensionen av självkänslan omfattar individens behov av att sträva efter framgång, känna sig kompetent, att bli bekräftad, uppskattad och accepterad av andra. De med högre prestationsbaserad självkänsla värderar sig själva utifrån andra och omgivningens gillande eller ogillande. Med hög prestationsbaserad självkänsla så jämför sig personen mot yttre faktorer, andra personer och omgivningen.

Personer med stark prestationsbaserad självkänsla har ett behov av att prestera och att lyckas för att må bra. Goda prestationer leder till högre status.

Personer med väldigt stark prestationsbaserad självkänsla tenderar till att bli mycket ängsliga och nervösa inför prestationer. En utmaning för de med stark prestationsbaserad självkänsla är att de när de inte lyckas med sina prestationer sätter ännu högre press på sig själva för att kompensera misslyckanden, vilket i sin tur ökar risken för nya misslyckanden och ännu högre grad av anspänning. De riskerar att gå in i en negativ spiral av tankar, känslor och misslyckanden.

De med svagare prestationsbaserad självkänsla behöver inte prestera för att må bra.

Att Johan Olsson efter VM-guldet på 5-milen nyligen under intervju  berättade att nummer ett var att  den svenska kungen tittade på loppet  när han vann och att han efter loppet är så trött därför att han inte  sovit på två nätter – natten innan loppet var han så nervös, dvs ängslig  inför tävlingen och prestationen – är tecken på en stark  prestationsbaserad självkänsla.

Ohälsa inom elitidrotten

I DN skrivs det just nu en artikelserie om ohälsa inom elitidtotten. I dagens DN kan vi läsa om att Jan Nordström under ett år skildrat fotbollsklubben Kalmar FF inifrån. Han berättar om hur tabubelagt det är prata om och att inte må bra som idrottsman. Samtidigt som att det finns ständiga krav på höga prestationer. Det finns alltså människor inom elitidrotten, i det här fallet lagidrott, som mår dåligt med kraftigt negativa konsekvenser för både personen men också så klart för den närmaste omgivningen.

Det är inte särskilt förvåndande eftersom det inom elitidrotten, lagidrotten specifikt, precis som på alla andra arbetsplatser är människor som verkar. Dessutom finns det en idealbild om att elitidrottaren är en supermänniska. Hos elitidrottaren spökar rädslor om att inte kunna bidra, rädslan att förlora sin plats i laget, tränarens förtroende eller att tappa sin status och sitt ekonomiska värde. Fysiska skador är i alla fall påtagliga och ofta synliga men dessa pratas det inte heller öppet om – av samma skäl.

Den idealbild som presenteras av elitidrottaren gör också att självbilden, kollektivt och för individen, blir skev. Idrottsmännen är ju supermänniskor. Det skall elitidrottaren leva upp till.

En idag icke aktiv idrottsman som nog kan ses som en av de mest meriterade inom sin idrott berättade för mig att dessto mer framgångsrik han blev dessto större blev ångesten. Att bara rädslan för att misslyckas i enkla sociala sammanhang som att stå i en kö gjorde att hans liv var allt annat än normalt. Ändå presterade han på topp i tävling efter tävling under mer än 10 år. Den största rädslan var relaterad till andras tyckanden och reaktioner. Vad skulle de tänka och hur skulle det se ut. Det skulle leda till en konflikt kring den egna självbilden och vad vi tror är andras bild av oss själva. Vi slutar vara mänskliga för oss själva – åtminstånde för ett tag, men vad händer sen?

Paradoxalt nog så leder de höga kraven från andra och oss själva till motsatt effekt på prestationer – att prestationen inte blir så  god som den skulle kunna vara. Och över tid leder det till psykisk ohälsa hos individen.

Jag brukar säga för att hantera höga krav så behöver du mycket stöd från din omgivning. Högre ställer högre krav på  stöd – från familj, vänner, medarbetare och chefer. I det här fallet då spelare, ledare och tränare. Framgångsrika, högpresterande, utvecklande och välmående lag och arbetsplatser utmärker sig just på det sättet – att både förväntningar och stöd till gruppen och individen är högt. Det är tom en direkt del av ett gott ledarskap. Ledarskap hos både chef och tränare men också medarbetare och medspelare.

Att prata om det leder till ökad förståelse och därmed också hanterbarhet – det är viktigt att ledare bidrar till att skapa miljöer med vad som brukar kallas högt i tak och där det finns professionellt stöd. Det är också en av anledningarna till varför jag själv tycker att det är viktigt att skriva om det.

Vad kan du då själv direkt göra för att påverka din situation, och då utan att underskatta komplexiteten i frågan?

Till att börja med så påverkas du av din personlighet och dina övertygelser. Är du mer resilient så hanterar du din situation bättre. Resiliens är något som du som människa kan utveckla, ett sätt är att arbeta med mentala färdigheter.

En väg är att själv ha höga positiva förväntningar snarare än negativa krav på sin egen prestation. Det fins faktiskt ingen annan än du själv som väljer hur du kommer att hantera krav – ytterst så är det du själv som gör en tolkning av vilka krav som vilar på dig vilka då kan kopplas samman med extern lokuskontroll och yttre motivationsfaktorer. Genom att i stället se det som positiva förväntningar på dig själv så blir det roligare, du dömer inte dig själv samtidigt som du får en känsla av inre kontroll – inre kontrollokus och inre motivation.

Ett annat sätt är att uppleva en positiv bild av utmaningen. Att helt enkelt gilla läget och istället för att värdera resultatet se det positiva i processen, njuta av den och utvecklas i den. Att se det som fungerar bra och blir bra. Det är viktigt att du i prestationen njuter och har kul. Det leder till utveckling och i slutändan högre resultat.

Slutligen – håll dig hel och frisk! Då kan du träna mer och vila mer. Är du skadad prioritera rehabilitering. Vi vet att krämpor och skador på ett negativ sätt påverkar självförtroendet och självkänslan kraftigt. Ett nonchalant förhållningssätt till skador och krämpor kan vara första steget i en negativ spiral mot psykisk ohälsa.

Idrotten och lagsporter speglar samhället i stort – samma utmaningar och frågeställningar som finns inom elitidrotten finns också inom andra sektorer, på andra arbetsplatser. Överallt där det finns  människor lever vi med krav, normer och förväntningar. Processer och resultat. Länk till artikeln i DN: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/utan-stodet-fran-spelarna-hade-jag-varit-dod-i-dag

%d bloggare gillar detta: