Hem » Hälsa

Category Archives: Hälsa

Att maximera lärande för barn inom idrott

lekande_barn

Trots all forskning och kunskap som finns kring barns och ungdomars utveckling och lärande så är det alldeles för få ungdomar och barn som verkligen får uppleva ett riktigt kraftfullt sammanhang för lärande och utveckling. Vi som vuxna och föräldrar bör ha högre förväntningar och själva bidra på ett effektivt sätt till att det sker, så att fler barn lyckas och mår bra oftare. Det är enligt mig en grundpelare i ett demokratiskt och väl fungerande hållbart samhälle.

I detta inlägg blandar jag mina egna synsätt, erfarenheter och uppfattningar med inspiration från modern forskning av bla J. Reeve visar på. Metoder som kan tyckas självklara men som sällan tillämpas fullt ut.

Ett tydligt exemmpel är den enorma skillnaden i hur de professionella ishockeyskolorna hanterar och utvecklar barnen jämfört med de mer enkla och till synes lekfulla skolorna där syftet till stor del handlar om att ha roligt. Eller jämfört med hur träning och utveckling hanteras i klubblaget. Jag menar att lärande i sig är roligt!

I grunden är det inte resurserna som är skillnaden utan 1) kompetens 2) Förhållningssätt och attityd hos lärare och tränare.

Jämför följande två scenarion i lagidrott för barn och ungdomar

1. Den vanliga och enkla träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Innan träningen delar tränaren lite enkel information om dagens träning för att sedan gå ut på plan och genomföra övningar. Tränaren inleder övningen med att under någon minut visa övningen för barnen utan att berätta om syftet med övningen. Vanligtvis används inte hela planen och spelargruppen som genomför övningen är 10 personer så det blir en hel del köbildning och stillastående. Barnen får öva på med lite uppmutrande ord som bra och fint lite då och då. Efter en stund avbryter ledaren övningen för att lite kort ge något tips, men det får inte ta för lång tid – barnen skall ju träna. Övningen pågår 15 minuter sen blir det vattenpaus innan nästa övning påbörjas – så pågår det tills det är 10 minuter kvar och det blir tvåmål. Då får barnen spela på tills träningspasset är slut. Alla är glada och nöjda.

2. Den effektiva träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Ledarna samlar barnen innan träningen för att berätta om dagens träning och betonar också syftet med de olika momenten, varför de är viktiga. Men han nöjer sig inte där – han utstrålar hur kul det skall bli att träna och få lära sig! Spelarna delas in i grupper om 5-6 spelare per grupp med en ledare i varje grupp, ledaren tar hjälp av andra föräldrar på plats. Ledaren inleder med att visa övningen noggrant med tydliga intruktioner och ber barnen göra samma moment – inledningsvis långsamt så att de lär sig hantera övningen. Övningen är upplagd så att det inte är köer eller väntande, farten på övningen ökar samtidigt som barnen var och en får direkt feedback. 9 av 10 är bekräftande och specifik feedback – bra där, precis så, du gör det där mycket bra. 1 av 10 är enklare korrigeringar och tips – gör så här så blir det enklare, gör på det här sättet istället, vi tränar på det här så gör så här. Feedbacken är då process och prestationsorienterad – fokus på vad och hur i stället för resultat. I praktiken springer ledaren runt och ger feedback till alla barn hela tiden – inte en tyst sekund!

Efter 10 minuter bryter  tränaren övningen – ber alla barn att fundera en stund på hur det har gått, hur det kändes och vad de lärt sig. Tränaren frågar också vad som kunde göras bättre. Barnen får svara och alla är delaktiga. Nu på igen med övningen i fem minuter för att sedan bryta för vattenpaus. På med ny övning som nu bygger på den förra men betydligt svårare. Tränaren med fortsatt fokus på process och prestation – inte resultatet. När det är 20 minuter kvar igång med tvåmålsspel – något som barnen älskar, att tävla, mäta sig och prova sina nya färdigheter. Under matchen får barnen igen massor av feedback på sina verktyg – men ledaren är inte särskilt styrande vad gäller taktik eller positioner. I stället läggs fokus på att alla skall vara delaktiga och kämpa samt fedback på vad och hur.

När träningen är över frågar tränaren gruppen vad som var var roligt, givande och bra idag. Barnen svarar och alla svar är rätt! Tränaren frågar också om vad som saknades eller vad som kunde vara bättre – och alla svar är rätt igen! Tränaren meddelar uppmuntrande att ja det där får vi titta mer på och ta med oss till nästa träning! Barnen går hem glada, intresserade och stolta över dagens träning.

Vad tänker du och ser du när du läser de två scenariorna. Känner du igen dig?  Vad uppskattar du mest? Hur är det i dina barns träningsmiljöer? Och hur skulle det vara om det var lika under match?

Inget av exemplen belyser en tränare som ställer höga krav på barnen, som gapar på barnen, skapar obehag eller har ett ohälsosamt resultatfokus. Ett scenario som är direkt destruktivt men inte helt ovanligt – priset är högt med konsekvensen att barnen tröttnar och i värsta fall får skadad självkänsla och lågt självförtroende.

I dessa båda exempel är tränaren vänlig och engagerad, sammanhanget är tryggt  – men det som skiljer är fårmågan att vara just tränare.

Båda exemplen skulle lika gärna vara tagna ur en skolmiljö. Den stora skillnaden är att ett tredje scenario med den aggressiva och resultatinriktade läraren är betydligt mer ovanlig i det sammanhanget.

När vi tittar på de två scenarierna så har det senare scenariot säkert 10 ggr mer mängd och kvalitet av instruktion, feedback och övning. Varje barn blir sett och växer. Barnen är gladare och mer intresserade. De lämnar träningen med högt självfötroende och god självkänsla. Det viktiga att belsa är kraften i feedback – men görs den på fel sätt så är den lika destruktiv som den kan vara skapande.

Forskning visar som sagt på tydliga effekter av olika faktorer inom barns lärande, där de absolut starkaste faktorerna är Feedback och instruktion, kvalitet i instruktion och kvantitet i instruktion – effekten av dessa överstiger allt annat med hästlängder. Därefter kommer acceleration, dvs tempot i hur utmaningen i lärandet stiger samt barnets inställning till träning och lärande. Här ligger mycket ansvar på tränaren att uppmuntra och utmana barnet på ett lekfullt sätt så att träningen blir rolig och aktiv. Att barnet själv märker av sitt växandet.

Lärcykeln
Maximera dessa faktorer för att uppnå högsta nivå av lärande.

Larandecykeln

Tro det eller ej men sedan kommer hemmiljö – hur tryggt, kreativt och bra har barnet det hemma.

Lärmiljö och engagemang från närstående påverkar också och är viktiga men har betydligt lägre effekt i deltagarens lärande och utveckling  än de andra nämda punkterna ovan. Tillsammans så skapar alla punkterna en väldigt effektiv och positiv lärupplevelse och lärmiljö för barnen – där deras relationer, förmågor, självkänsla, självförtroende och slutligen resultat blir väldigt goda.

Om du är tränare för barn – hur kan du utveckla träningarna så att du bidrar till barnens utveckling, glädje och intresse, självförtroende och sjävkänsla. Det här gäller också lärare och skolmiljö, eller alla sammanhang där barn växer och lär sig.

En utmaning i många sammanhang är tillgången på resuser. I det första exemplet spelar det ingen större roll om det är 1 eller 4 tränare – den stil tränaren har bidrar inte i någon större utsträckning till barnens utveckling. Större blir effekten med fyra tränare i det andra exemplet.

Om du är förälder, hur gör du för att bidra till och säkerställa att dina barn är i en utvecklande lärmiljö – oavsett skola eller idrott.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till alla fantastiska lärare, förskolelärare, tränare och föräldrar som bidragit till mina barns utveckling och lärande!

 

lekande_barn

Du tror det är självförtroende – men det handlar om självkänsla

Du tror att det handlar om självförtroende – fast det i själva verket handlar det om självkänsla Vad leder god självkänsla till – och hur utrycker den sig? Leder starkare självkänsla till högre grad av utveckling och bättre resultat? Självklart kan tyckas, eller inte alls kan man tänka.

Vid en första anblick är det nog så att organisationer där medarbetare och medlemmar har högre grad av självkänsla presterar bättre. Detsamma gäller för idrottslag. Men betraktar vi svaren djupare så ser vi att det är mer komplext än så.

En person som accepterar och uppskattar sig själv utan att utan yttre värdering, bekräftelser eller jämförelser med andra är vanligtvis inte lika intresserad av status, pengar och framgång – men mår bra i alla fall – ser vi som en person med stark självkänsla. Men är den alltid högpresterande?

Om personen har lärt sig att de yttre faktorerna är viktigt för det egna värdet – att den som har status, resurser och kompetens helt enkelt har större inflytande utifrån överlevnad,  reproduktion och fortplantning – då kommer personens självkänsla att styras och påverkas av just dessa faktorer. Har den personen då stark eller svag självkänsla?

Tidigare forskning visade på att en god självkänsla är en förutsättning för att också ha ett gott självförtroende. Idag menar flera forskare att det inte alls är nödvändigt. Där självkänslan direkt påverkar självförtroendet är i relation till andra människor – det sociala självförtroendet.

Självkänslan formas i huvudsak under barnaåldern och är därefter trög och stabil, dvs den ändras inte så lätt. Den är inte beroende av situationer på samma sätt som självförtroendet.

Ett sätt att titta på självkänslan är att betrakta den utifrån två dimensioner – bassjälvkänsla och prestationsbaserad självkänsla.

Bassjälvkänsla

Med hög bassjälvkänsla har individen en hög självacceptans och uppskattning av sig själv. Denna del är inte relaterad till kompetens, färdigheter eller andras värderingar av sig själv utan endast självvärdet på ett grundläggande plan.

Med en starkare bassjälvkänsla så är personen både mer tålig mot motgångar och återhämtar sig snabbare vid motgång, personen är mer resilient. Personer med stark bassjälvkänsla har lägre grad av ängslan inför utmaningar därför att de helt enkelt värderar sig själva högt. Personer med en stark bassjälvkänsla jämför sig inte med andra eller yttre faktorer.

Personer med hög bassjälvkänsla har ofta ett starkt socialt självförtroende, de har lättare att komma närmare andra personer, vara mer personliga. Personer med stark bassjälvkänsla tål också konflikter i större utsträckning. Konflikten i sig ses inte som ett hot mot sig själv. Det finns inget att förlora.

Prestationsbaserad självkänsla

Den här dimensionen av självkänslan omfattar individens behov av att sträva efter framgång, känna sig kompetent, att bli bekräftad, uppskattad och accepterad av andra. De med högre prestationsbaserad självkänsla värderar sig själva utifrån andra och omgivningens gillande eller ogillande. Med hög prestationsbaserad självkänsla så jämför sig personen mot yttre faktorer, andra personer och omgivningen.

Personer med stark prestationsbaserad självkänsla har ett behov av att prestera och att lyckas för att må bra. Goda prestationer leder till högre status.

Personer med väldigt stark prestationsbaserad självkänsla tenderar till att bli mycket ängsliga och nervösa inför prestationer. En utmaning för de med stark prestationsbaserad självkänsla är att de när de inte lyckas med sina prestationer sätter ännu högre press på sig själva för att kompensera misslyckanden, vilket i sin tur ökar risken för nya misslyckanden och ännu högre grad av anspänning. De riskerar att gå in i en negativ spiral av tankar, känslor och misslyckanden.

De med svagare prestationsbaserad självkänsla behöver inte prestera för att må bra.

Att Johan Olsson efter VM-guldet på 5-milen nyligen under intervju  berättade att nummer ett var att  den svenska kungen tittade på loppet  när han vann och att han efter loppet är så trött därför att han inte  sovit på två nätter – natten innan loppet var han så nervös, dvs ängslig  inför tävlingen och prestationen – är tecken på en stark  prestationsbaserad självkänsla.

Ohälsa inom elitidrotten

I DN skrivs det just nu en artikelserie om ohälsa inom elitidtotten. I dagens DN kan vi läsa om att Jan Nordström under ett år skildrat fotbollsklubben Kalmar FF inifrån. Han berättar om hur tabubelagt det är prata om och att inte må bra som idrottsman. Samtidigt som att det finns ständiga krav på höga prestationer. Det finns alltså människor inom elitidrotten, i det här fallet lagidrott, som mår dåligt med kraftigt negativa konsekvenser för både personen men också så klart för den närmaste omgivningen.

Det är inte särskilt förvåndande eftersom det inom elitidrotten, lagidrotten specifikt, precis som på alla andra arbetsplatser är människor som verkar. Dessutom finns det en idealbild om att elitidrottaren är en supermänniska. Hos elitidrottaren spökar rädslor om att inte kunna bidra, rädslan att förlora sin plats i laget, tränarens förtroende eller att tappa sin status och sitt ekonomiska värde. Fysiska skador är i alla fall påtagliga och ofta synliga men dessa pratas det inte heller öppet om – av samma skäl.

Den idealbild som presenteras av elitidrottaren gör också att självbilden, kollektivt och för individen, blir skev. Idrottsmännen är ju supermänniskor. Det skall elitidrottaren leva upp till.

En idag icke aktiv idrottsman som nog kan ses som en av de mest meriterade inom sin idrott berättade för mig att dessto mer framgångsrik han blev dessto större blev ångesten. Att bara rädslan för att misslyckas i enkla sociala sammanhang som att stå i en kö gjorde att hans liv var allt annat än normalt. Ändå presterade han på topp i tävling efter tävling under mer än 10 år. Den största rädslan var relaterad till andras tyckanden och reaktioner. Vad skulle de tänka och hur skulle det se ut. Det skulle leda till en konflikt kring den egna självbilden och vad vi tror är andras bild av oss själva. Vi slutar vara mänskliga för oss själva – åtminstånde för ett tag, men vad händer sen?

Paradoxalt nog så leder de höga kraven från andra och oss själva till motsatt effekt på prestationer – att prestationen inte blir så  god som den skulle kunna vara. Och över tid leder det till psykisk ohälsa hos individen.

Jag brukar säga för att hantera höga krav så behöver du mycket stöd från din omgivning. Högre ställer högre krav på  stöd – från familj, vänner, medarbetare och chefer. I det här fallet då spelare, ledare och tränare. Framgångsrika, högpresterande, utvecklande och välmående lag och arbetsplatser utmärker sig just på det sättet – att både förväntningar och stöd till gruppen och individen är högt. Det är tom en direkt del av ett gott ledarskap. Ledarskap hos både chef och tränare men också medarbetare och medspelare.

Att prata om det leder till ökad förståelse och därmed också hanterbarhet – det är viktigt att ledare bidrar till att skapa miljöer med vad som brukar kallas högt i tak och där det finns professionellt stöd. Det är också en av anledningarna till varför jag själv tycker att det är viktigt att skriva om det.

Vad kan du då själv direkt göra för att påverka din situation, och då utan att underskatta komplexiteten i frågan?

Till att börja med så påverkas du av din personlighet och dina övertygelser. Är du mer resilient så hanterar du din situation bättre. Resiliens är något som du som människa kan utveckla, ett sätt är att arbeta med mentala färdigheter.

En väg är att själv ha höga positiva förväntningar snarare än negativa krav på sin egen prestation. Det fins faktiskt ingen annan än du själv som väljer hur du kommer att hantera krav – ytterst så är det du själv som gör en tolkning av vilka krav som vilar på dig vilka då kan kopplas samman med extern lokuskontroll och yttre motivationsfaktorer. Genom att i stället se det som positiva förväntningar på dig själv så blir det roligare, du dömer inte dig själv samtidigt som du får en känsla av inre kontroll – inre kontrollokus och inre motivation.

Ett annat sätt är att uppleva en positiv bild av utmaningen. Att helt enkelt gilla läget och istället för att värdera resultatet se det positiva i processen, njuta av den och utvecklas i den. Att se det som fungerar bra och blir bra. Det är viktigt att du i prestationen njuter och har kul. Det leder till utveckling och i slutändan högre resultat.

Slutligen – håll dig hel och frisk! Då kan du träna mer och vila mer. Är du skadad prioritera rehabilitering. Vi vet att krämpor och skador på ett negativ sätt påverkar självförtroendet och självkänslan kraftigt. Ett nonchalant förhållningssätt till skador och krämpor kan vara första steget i en negativ spiral mot psykisk ohälsa.

Idrotten och lagsporter speglar samhället i stort – samma utmaningar och frågeställningar som finns inom elitidrotten finns också inom andra sektorer, på andra arbetsplatser. Överallt där det finns  människor lever vi med krav, normer och förväntningar. Processer och resultat. Länk till artikeln i DN: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/utan-stodet-fran-spelarna-hade-jag-varit-dod-i-dag

%d bloggare gillar detta: