Hem » Glädje

Category Archives: Glädje

Leder du eller är du ett offer för situationen

Något som ofta kommit upp i samtal med chefer och tränare under de senaste veckorna är deras fråga om de leder eller bara är? Jag ställer frågan

Skapar du som ledare energi, eller följer du med energiflödet?

Med det menar jag – bidrar du som ledare till att det skapas energi i din omgivning i form av att du utmanar? förväntar? inspirerar? engagerar? bekräftar? stödjer?

Vid närmare eftertanke blir svaret ofta – nä, bara i medgång.

Ofta är tränarna och cheferna offer för den situation de upplever att de själva befinner sig i just nu. Det kan absolut vara så, och deras beteenden blir då en ren spegel av deras upplevelse – en spegel som formar och förstärker omgivningens upplevelse av situationen.

När vi vinner eller har medgång – då sprudlar vi av entusiasm och glädje. Vi är intresserade, pratar och sprider värme.

Är det tufft, jobbigt och hårt så hänger vi med huvuden, gömmer oss på rummet, ursäktar oss. Står spänt med armarna i kors. Eller bara tittar på – passivt. Vi ser trötta, förlamade och hopplösa ut.

Forskning visar på att i lagsporter förlorar lag när det blir tyst i gruppen. Forskning visar på att när fokus flyttas från helhet till delen i ledningsgruppen så klingar skapandet av.

Alltså vi blir inte tysta för att vi börjar förlora. Det är tvärt om. Vi hanterar inte utmaningar och motgångar effektivt. Tystnaden speglar vår upplevelse och formar då känslan i omgivningen. Konskevensen är att det blir tråkigt och ointressant. Eller direkt obehagligt. Vi börjar förlora.

Du har säkert sett eller varit med om det själv i många sammanhang. Kanske själv varit just den chefen eller tränaren.

Ja – jag säger inte ledaren. För den är någonannastans just då.

Vi vill ju se ledare som trots utmaningen, hopplösheten, svårmodigheten gör sitt yttersta för att driva förändring – att skapa positiva resultat. Med all sin energi och förmåga. Sådana ledare älskar vi. Sådana ledare kan vi förlåta och dö för.

Därför är det så viktigt med optimister – tränare och chefer med möjlighetssinne. De skapar energi i hopplösheten. Sprider ljus i mörker. De är modiga och ser sanningar och verkligheten som den är, utan att fastna i skam. De inspirerar till lösningar – innoverar, involverar och engagerar.

Eftersom jag lever med uppfattningen av att varje människa är en ledare så tänker jag att du och jag också kan vara skillnaden i de sammanhang vi verkar i. Vi behöver inte vänta på att någon annan kliver fram – vi kan göra det själva.

Visst  – vi kommer att möta motstånd. Motstånd i form av rädslor och skam. Rädslor för att misslyckas och rädslor för förändring. Men det kan vi leva med.

10 punkter till effektivt lärande hos barn inom idrott

Unga_spelare

1. Feedback, feedback, feedback. Ge massor av feedback till barnet utifrån process och prestation, vad och hur. Feedback skall ges direkt i under övningen för högsta effekt.  Se resultat mer som en konsekvens av dessa och belys de mer som avstämningspunkter än måsten och krav. Feedback är mycket kraftfullt, bra och rätt feedback är mycket förstärkande för personens självförtroende och självkänsla, det bidrar till motivation. Misskommunicerad feedback är i stället destruktiv. Se till att förhållandet mellan uppmuntrande, bekräftande feedback och utvecklande feedback bör är 9:1

2. Intruktioner. Tydliga, roliga och korrekta. Gärna detaljerat men kärnfullt. Ofta. Igen med fokus på process och prestation snarare än resultat. Kom ihåg att berätta om syftet och eventuella mål med övningen. Då är de inspirerande och leder också till högre motivation. Se till att ha balans mellan Instruktion, övning och feedback. 25% Instruktion, 50% övning, 25% feedback och reflektion. Så klart skall feedback vara integrerad i övningarna – den enligt mig vanligaste och största bristen.

3. Stigning i utmaning. Se till att börja enkelt och bygga på så att övningarna och uppgifterna blir mer komplexa, med fart! Går det för fort fram, var lyhörd – backa tillbaka igen. Kanske en grupp vill och kan genomföra de svårare momenten, låt dem göra det. Det upplägget stimulerar utveckling och motivation hos alla barn. Hjälp föräldrarna att förstå det med.

4. Förstärk attityden hos barnet. Som förälder, tränare och lärare – bidra till barnets förståelse för nyttan och glädjen i lärandet. Lärandet i sig är en enorm motivationskraft så när barnen får syn på sitt eget lärande kommer de egna förväntningarna och engagemanget i lärsammanhanget att stiga. Ge stöd och se förstärk goda känslor – förväntan, glädje, intresse och stolthet.

5. Se till att skapa utrymme för övning, tävling och lek – och ge löpande direkt feedback under den formen. Leken, övningen och tävlandet skapar lustkänslor som förväntan, glädje, intresse och stolthet. Barnet blir modigt och utmanar sig själv. Se till att barnen INTE väntar eller köar utan är ständigt aktiva. Se också till att bidra till att barnen har roligt – de är där av just den anledningen.

6. Ge beröm. När barnen lyckas med sina prestationer och resultat – fira och bekräfta, gör dem stolta. Bestraffa absolut inte barnen eller  utryck missnöje när de inte lyckas. Det hämmar dem – det är bara att prova och öva igen. Belys varje litet framsteg.

7. Var engagerad som förälder och vuxenstöd. Det är absolut inte samma sak som att vara tränare. Det är inte heller samma sak som att curla barnen.  Var uppmuntrande och glad. Supporta och var med ibland på träningar och matcher. Var inte krävande men supporta barnet så att de har utrustning, är på rätt plats, mätta, utvilade med rätt kläder och med dricka. Då känner sig också barnet betydelsefullt. Skapa inte olika rutiner med belöning vid seger och andra rutiner vid förlust – det kan upplevas som bestraffning! Gör hela sammanhanget roligt istället.

8. Se till att ha trygga hemmaförhållanden. Mat, sömn och goda relationer i hemmet. det betyder inte att olikheter och konflikter inte är tillåtet – tvärtom – men se till att de hanteras på ett effektivt sätt. Stå för goda värderingar.

9. Utmana och ifrågasätt mål, beteenden och värderingar. Utmana och sätt upp mål – utmana höjden i befintliga mål. Allt är tillåtet att ifrågasätta med synsätten att skapa förståelse och att allt kan bli bättre. Höga mål skapar intresse och förväntningar men det är också viktigt med stöd. Låt inte bristande självkänsla eller självförtroende komma ivägen för det. Att ifrågasätta för att förminska eller förskjuta är däremot inte ok.

10. Se till att lärandemiljön är spännande rolig, inspirerande och utmanande. Till att börja med – se till att använda faciliteterna när du har tillgång till dem. Är du i en bollhall så använd tiden maximalt till att just använda bollhallen. Springa utan klubba eller boll kan man göra under andra former. Tex så finns massor av forskning som visar på effekten och nyttan av lärande i utomhusmiljö – effekten är mycket högre än traditionell salsmiljö. Idrotten innebär ofta aktiviteter i utomhusmiljö – men prova att utveckla och byta den vanliga miljön.

Lycka till med din effektiva träning och support av barns utveckling inom idrott!

Att maximera lärande för barn inom idrott

lekande_barn

Trots all forskning och kunskap som finns kring barns och ungdomars utveckling och lärande så är det alldeles för få ungdomar och barn som verkligen får uppleva ett riktigt kraftfullt sammanhang för lärande och utveckling. Vi som vuxna och föräldrar bör ha högre förväntningar och själva bidra på ett effektivt sätt till att det sker, så att fler barn lyckas och mår bra oftare. Det är enligt mig en grundpelare i ett demokratiskt och väl fungerande hållbart samhälle.

I detta inlägg blandar jag mina egna synsätt, erfarenheter och uppfattningar med inspiration från modern forskning av bla J. Reeve visar på. Metoder som kan tyckas självklara men som sällan tillämpas fullt ut.

Ett tydligt exemmpel är den enorma skillnaden i hur de professionella ishockeyskolorna hanterar och utvecklar barnen jämfört med de mer enkla och till synes lekfulla skolorna där syftet till stor del handlar om att ha roligt. Eller jämfört med hur träning och utveckling hanteras i klubblaget. Jag menar att lärande i sig är roligt!

I grunden är det inte resurserna som är skillnaden utan 1) kompetens 2) Förhållningssätt och attityd hos lärare och tränare.

Jämför följande två scenarion i lagidrott för barn och ungdomar

1. Den vanliga och enkla träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Innan träningen delar tränaren lite enkel information om dagens träning för att sedan gå ut på plan och genomföra övningar. Tränaren inleder övningen med att under någon minut visa övningen för barnen utan att berätta om syftet med övningen. Vanligtvis används inte hela planen och spelargruppen som genomför övningen är 10 personer så det blir en hel del köbildning och stillastående. Barnen får öva på med lite uppmutrande ord som bra och fint lite då och då. Efter en stund avbryter ledaren övningen för att lite kort ge något tips, men det får inte ta för lång tid – barnen skall ju träna. Övningen pågår 15 minuter sen blir det vattenpaus innan nästa övning påbörjas – så pågår det tills det är 10 minuter kvar och det blir tvåmål. Då får barnen spela på tills träningspasset är slut. Alla är glada och nöjda.

2. Den effektiva träningen
20-25 killar och tjejjer med två tränare. Ledarna samlar barnen innan träningen för att berätta om dagens träning och betonar också syftet med de olika momenten, varför de är viktiga. Men han nöjer sig inte där – han utstrålar hur kul det skall bli att träna och få lära sig! Spelarna delas in i grupper om 5-6 spelare per grupp med en ledare i varje grupp, ledaren tar hjälp av andra föräldrar på plats. Ledaren inleder med att visa övningen noggrant med tydliga intruktioner och ber barnen göra samma moment – inledningsvis långsamt så att de lär sig hantera övningen. Övningen är upplagd så att det inte är köer eller väntande, farten på övningen ökar samtidigt som barnen var och en får direkt feedback. 9 av 10 är bekräftande och specifik feedback – bra där, precis så, du gör det där mycket bra. 1 av 10 är enklare korrigeringar och tips – gör så här så blir det enklare, gör på det här sättet istället, vi tränar på det här så gör så här. Feedbacken är då process och prestationsorienterad – fokus på vad och hur i stället för resultat. I praktiken springer ledaren runt och ger feedback till alla barn hela tiden – inte en tyst sekund!

Efter 10 minuter bryter  tränaren övningen – ber alla barn att fundera en stund på hur det har gått, hur det kändes och vad de lärt sig. Tränaren frågar också vad som kunde göras bättre. Barnen får svara och alla är delaktiga. Nu på igen med övningen i fem minuter för att sedan bryta för vattenpaus. På med ny övning som nu bygger på den förra men betydligt svårare. Tränaren med fortsatt fokus på process och prestation – inte resultatet. När det är 20 minuter kvar igång med tvåmålsspel – något som barnen älskar, att tävla, mäta sig och prova sina nya färdigheter. Under matchen får barnen igen massor av feedback på sina verktyg – men ledaren är inte särskilt styrande vad gäller taktik eller positioner. I stället läggs fokus på att alla skall vara delaktiga och kämpa samt fedback på vad och hur.

När träningen är över frågar tränaren gruppen vad som var var roligt, givande och bra idag. Barnen svarar och alla svar är rätt! Tränaren frågar också om vad som saknades eller vad som kunde vara bättre – och alla svar är rätt igen! Tränaren meddelar uppmuntrande att ja det där får vi titta mer på och ta med oss till nästa träning! Barnen går hem glada, intresserade och stolta över dagens träning.

Vad tänker du och ser du när du läser de två scenariorna. Känner du igen dig?  Vad uppskattar du mest? Hur är det i dina barns träningsmiljöer? Och hur skulle det vara om det var lika under match?

Inget av exemplen belyser en tränare som ställer höga krav på barnen, som gapar på barnen, skapar obehag eller har ett ohälsosamt resultatfokus. Ett scenario som är direkt destruktivt men inte helt ovanligt – priset är högt med konsekvensen att barnen tröttnar och i värsta fall får skadad självkänsla och lågt självförtroende.

I dessa båda exempel är tränaren vänlig och engagerad, sammanhanget är tryggt  – men det som skiljer är fårmågan att vara just tränare.

Båda exemplen skulle lika gärna vara tagna ur en skolmiljö. Den stora skillnaden är att ett tredje scenario med den aggressiva och resultatinriktade läraren är betydligt mer ovanlig i det sammanhanget.

När vi tittar på de två scenarierna så har det senare scenariot säkert 10 ggr mer mängd och kvalitet av instruktion, feedback och övning. Varje barn blir sett och växer. Barnen är gladare och mer intresserade. De lämnar träningen med högt självfötroende och god självkänsla. Det viktiga att belsa är kraften i feedback – men görs den på fel sätt så är den lika destruktiv som den kan vara skapande.

Forskning visar som sagt på tydliga effekter av olika faktorer inom barns lärande, där de absolut starkaste faktorerna är Feedback och instruktion, kvalitet i instruktion och kvantitet i instruktion – effekten av dessa överstiger allt annat med hästlängder. Därefter kommer acceleration, dvs tempot i hur utmaningen i lärandet stiger samt barnets inställning till träning och lärande. Här ligger mycket ansvar på tränaren att uppmuntra och utmana barnet på ett lekfullt sätt så att träningen blir rolig och aktiv. Att barnet själv märker av sitt växandet.

Lärcykeln
Maximera dessa faktorer för att uppnå högsta nivå av lärande.

Larandecykeln

Tro det eller ej men sedan kommer hemmiljö – hur tryggt, kreativt och bra har barnet det hemma.

Lärmiljö och engagemang från närstående påverkar också och är viktiga men har betydligt lägre effekt i deltagarens lärande och utveckling  än de andra nämda punkterna ovan. Tillsammans så skapar alla punkterna en väldigt effektiv och positiv lärupplevelse och lärmiljö för barnen – där deras relationer, förmågor, självkänsla, självförtroende och slutligen resultat blir väldigt goda.

Om du är tränare för barn – hur kan du utveckla träningarna så att du bidrar till barnens utveckling, glädje och intresse, självförtroende och sjävkänsla. Det här gäller också lärare och skolmiljö, eller alla sammanhang där barn växer och lär sig.

En utmaning i många sammanhang är tillgången på resuser. I det första exemplet spelar det ingen större roll om det är 1 eller 4 tränare – den stil tränaren har bidrar inte i någon större utsträckning till barnens utveckling. Större blir effekten med fyra tränare i det andra exemplet.

Om du är förälder, hur gör du för att bidra till och säkerställa att dina barn är i en utvecklande lärmiljö – oavsett skola eller idrott.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till alla fantastiska lärare, förskolelärare, tränare och föräldrar som bidragit till mina barns utveckling och lärande!

 

lekande_barn

10 tips till att leda genom att leva

Leda genom att leva

  1. Följ dina värderingar. Följ dina egna principer som bygger på dina egna värderingar, när du gör det kommer du i att vara i BAS. Då skapar du som mest. När du inte följer dina värderingar kommer du tappa tillit till dig själv och andra – då går du in i BIS. Att följa värderingar kräver mod – att helt enkelt att gå emot egna farhågor och rädslor.
  2. Ge stöd. Var supportande. Då kommer du närmare andra. Känslan av oro och rädslor hos människor i din omgivningen minskar och BIS trycket sjunker. Samtidigt är supporten i sig en aktivitet som leder till positiva känslor hos dig själv.
  3. Uppmuntra dig själv och andra. Visa aktivt att du tror på att du själv och andra kommer att lyckas. Det kan vara skillnaden mellan initiativ tas och fullföljs. Skapar trygghet. Människors självförtroende och förväntningar höjs – leder till bättre prestationer och resultat.
  4. Se till att ha kul i det du gör. Välj att vara påhittig, utforskande, lekfull och humoristisk. Det smittar. Andra kommer att vilja skapa tillsammans med dig och du släpper loss kreativiteten och handlingskraft på en högre nivå.
  5. Fastna inte i konventioner, bilder av vad du tror är andras förväntningar eller hur det måste vara. Då är du i BIS. Var medveten om dem men låt dem inte styra hela din vardag. Styr förväntningar i större utsträckning själv utifrån tro och förhoppning. Välj att vara optimistisk. Det smittar.
  6. Stolthet. Se till att vara stolt och hitta stolthet i vardagen. Över det som du, och inte minst, andra uppnår. Det är tillåtet, att inte tillåta sig det är att vara i BIS. Vad tittar du efter och uppmärksammar hos andra. Fira framgångar, delmål och segrar. Du kan varje fredag uppmärksamma och tacka medarbetare och arbetskamrater för goda insatser – bara du letar efter dem så kommer exemplen att träda fram. Då blir både du och medarbetaren stolt. Det ger energi.
  7. Håll upp intresset. Se till att få utrymme att verkligen göra det som verkligen intresserar dig. Det är inom det området du har din största potential. Om du är nyfiken och vrider och vänder på frågeställningar så blir det mesta intressant.
  8. Nyfikenhet. När vi är i BAS är vi nyfikna. Vi kan alltså välja att vara nyfikna och då aktiverar vi BAS. I BIS känner vi ingen nyfikenhet alls utan har fullt upp med att förklara och försvara, att vara duktiga och ha rätt, eller andra fel. Förhålla oss till omvärlden. När vi är nyfikna så händer inte det i samma utsträckning – det är för tråkigt och ointressant.
  9. Förväntningar. Istället för att bli styrd av skeenden och omvärld, påverka och styr dig själv genom att sätta upp egna positiva förväntningar – på sammanhang, dig själv och andra. Vad du vill uppnå och hur du vill ha det. I stället för att vara orolig eller cynisk (med all rätt!) – var förväntansfull, hoppfull och ha tro. Aktiva val som leder till varande i BAS och därmed bättre resultat. Om dina förväntningar inte infiras, bli inte nedslagen – se det som tillfälliga motgångar.
  10. Acceptera sanningar som de är. Visst kan det vara nedsående och enkelt att fastna i brustna förhoppningar och förväntningar. Det kan skapa frustration, irritationer och besvikelse. BIS systemet dominerar. När du accepterar verkligheten som den är vilket också innebär att du inte heller ser dig själv som ett offer, så tonar du ned BIS. Istället kan du fokusera på att frigöra energi genom skapande. Du blir resilent och uthållig.

Leder du utifrån att leva eller överleva?

Enmanicipation_ledarskap

Runt ledare i organisationer kan vi se två mönster – antingen frodas människor, de känner glädje, låg stresspåverkan, utvecklas och lär sig. Eller så känner de sig illa till mods, känner sig osäkra, begränsade eller förminskade, stressnivån är hög och känslan av sammanhang är låg. Du kan tänka dig att detta inlägg handlar om dina chefer och hur andra är – i själva verket riktar det sig till dig. Hur är du och hur påverkar och hanterar du dig själv och din omgivning.

Vi människor är bärare av två känslosystem, det ena skapar känslan av lust och det andra känslan av olust, obehag och oro. Systemen är parallella och vi kan känna flera känslor samtidigt.

Systemen är livsviktiga utifrån perspektiven leva och överleva.

Systemet som skapar olustkänslor kallas för BIS (Behavior Inhibit System) och reglerar och hanterar hotfulla situationer. Det handlar om ren och skär överlevnad. Vi människor vill undvika obehag – kort sagt överleva. Obehaget leder till oro och skapar en känsla av brådska – vi måste reagera på det som utlöser obehaget direkt, annars så kan vi vara dödsdömda. BIS är rädslostyrt. Vi reagerar genom att fäkta, fly eller frysa. Mentalt eller fysiskt.

I grunden kan vi också säga att så fort vi förhåller oss till omgivingen – vad andra tycker och tänker, andras krav, regler och förhållningsregler. Så fort vi är självmedvetna och värderar oss själva så är det ett tecken på att BIS är aktiverat.

När vi är i olust så kan vi alltså prestera och fokusera – men vi använder inte vår förmåga särskilt effektivt. Fokus blir på att komma ur situationen. Det blir en fråga om att överleva. Det är varken särskilt inspirerande eller skapande. Det här händer när vi inte tror på vår förmåga eller känner oss värdiga eller att vi duger.

Det är också i BIS som vi säger att vi känner energidränage. Vi upplever oss själva och sammanhanget som stressande.

Forskning visar att när vi hamnar i BIS förlorar vi mer än 60% av vår prestationsförmåga. Jag vill påstå att det bara gäller enkla och rutinmässiga uppgifter. När det gäller att vara kreativ eller utveckla relationer tappar vi enligt mig själv 99% av vår prestationsförmåga – helt enkelt för att vi inte utvecklar relationer alls, eller inte ens kommer i närheten av de stora tankarna eller innovativa lösningarna.

Att vara i lust betyder att vi ur både ett prestations- och levnadsperspektiv är och har det bra. När vi är i lust så öppnar vi upp relationer, kommer närmare varandra, vi blir nyfikna, påhittiga och kreativa. Vi lever. Vi skapar. Det är också då vi strålar av självförtroende och självkänsla. Systemet som reglerar vår lust kallas BAS (Behavior activation system). Känslor som vi upplever i BAS är flera men enligt Tomkins är det i huvudsak glädje och intresse. Andra känslor är stolthet, nyfikenhet och förväntan.

När vi är i lust har vi högt lärande och vi agerar utifrån intentioner, hoppfullhet och önskan. Vi blir modiga och motiverade. Vi upplever att vi känner inspirtion och energi. Då blir vi också attraktiva.

Som ledare är det alltså viktigt att ha koll på de båda systemen – att vara medveten om signalerna hos sig själv men också hos andra. Om vi som ledare är igång i BIS, att vi är rädda och oroliga, så kommer det också att aktivera BIS hos våra kollegor och medarbetare.

Hjärnan fungerar så – genom hjärnans spegelneuroner så fångas andras känslor och beteenden upp, och de är smittsamma. Det betyder att en rädd ledare som agerar i stress och panik också har den effekten på omgivningen. Skillnaden i beteenden kan dock synas – någon kanske börjar jobba hårt på med att fixa problem medan andra passiviseras eller flyr uppgiften och sammanhanget.

Vi som ledare påverkas så klart av andras känslor och beteenden. Medarbetare runt om som är rädda och oroliga kommer också att aktivera det systemet hos oss själva också. Här kommer då ledarskapet in. Ledaren är medveten om vikten av och se båda systemen men kan hantera dem på ett effektivt sätt – för sig själv och andra.

Det betyder att jag som ledare kan känna oron och rädslan och förstå att det är någon annans rädsla jag smittas av. Jag kan också se att signalen kan vara ett tecken på att det är något viktigt akut som måste hanteras, men det behöver inte vara så – det är bara en varningssignal som vi medvetet kan förhålla oss till.

Ledaren kan också separera sig själv från den negativa känslan, medveten om att du inte är dina tankar och känslor, du kan stå kvar i känslan och samtidigt betrakta den, på avstånd. Du kan i rummet skapa en allmän medvetenhet kring känslan och därifrån göra ett skifte. Att se och välja att föra in de skapande och utvecklande känslorna och förhållningssätten som finns i BAS. Även de positiva känslorna smittar. Detta skapar energi och föder kreativitet och skaparkraft. Stressnivåer sjunker.

Ja, vi kan alltid se och tycka att den situation vi befinner oss i är besvärlig, olustig och obehaglig. Men starka ledare har just den mentala förmågan att göra skiftet till de positiva känslorna, att ändå vara livskraftiga och skapande, att bidra till hoppfullhet – hur mörkt det än kan se ut. Den färdigheten har effektiva och framgångsrika ledare, att vara i och aktivera BAS-systemet – hos sig själva och andra. Oavsett utmaning, situation och sammanhang. Just därför att det är då vi människor skapar och uppnår resultat på en högre nivå.

Det är också ett av de starka teman som ständigt upprepar sig i myter, sagor och berättelser.

Hur är då du som ledare – omger dig med levande livskraftiga människor eller har ni fullt upp med att överleva? Vilken del i det har du? Och hur skulle du vilja ha det?

%d bloggare gillar detta: