Hem » Förändring

Category Archives: Förändring

Leder du eller är du ett offer för situationen?

VinceLombardi

”It’s not whether you got knocked down; it’s whether you get back up”. Vince Lombardi.

Något som ofta kommit upp i samtal med chefer och tränare under de senaste veckorna är deras fråga om de leder eller bara är? Jag ställer frågan

Skapar du som ledare energi, eller följer du med energiflödet?

Med det menar jag – bidrar du som ledare till att det skapas energi i din omgivning i form av att du utmanar? förväntar? inspirerar? engagerar? bekräftar? stödjer? Oavsett hur situationen ser ut?

Vid närmare eftertanke blir svaret ofta – nä, bara i medgång.

Ofta känner tränarna och cheferna offer för den situation de upplever att de själva befinner sig i just nu. Faktorer bortom deras kontroll. Det kan absolut vara så, och deras beteenden blir då en ren spegel av deras upplevelse – en spegel som formar och förstärker omgivningens upplevelse av situationen.

När vi vinner eller har medgång – då sprudlar vi av entusiasm och glädje. Vi är intresserade, pratar och sprider värme.

Är det tufft, jobbigt och hårt så hänger vi med huvuden, gömmer oss på rummet, ursäktar oss. Står spänt med armarna i kors. Eller bara tittar på – passivt. Vi ser trötta, förlamade och hopplösa ut.

Är det så vi leder effektivt? Är det medvetna val vi gör som ledare? Har vi viljan och förmågan att vara på ett annat sätt?

Forskning visar på att i lagsporter förlorar lag när det blir tyst i gruppen. Forskning visar på att när fokus flyttas från helhet till delen i ledningsgruppen så klingar skapandet av.

Alltså vi blir inte tysta för att vi börjar förlora. Det är tvärt om. Vi hanterar inte utmaningar och motgångar effektivt. Tystnaden speglar vår upplevelse och formar då känslan i omgivningen. Konskevensen är att det blir tråkigt och ointressant. Eller direkt obehagligt. Vi börjar förlora.

Du har säkert sett eller varit med om det själv i många sammanhang. Kanske själv varit just den chefen eller tränaren.

Ja – jag säger inte ledaren. För den är någonannastans just då.

Vi vill ju se ledare som trots utmaningen, hopplösheten, svårmodigheten gör sitt yttersta för att driva förändring – att skapa positiva resultat. Med all sin energi och förmåga. Sådana ledare älskar vi. Sådana ledare kan vi förlåta och dö för.

Därför är det så viktigt med optimister – tränare och chefer med möjlighetssinne. De skapar energi i hopplösheten. Sprider ljus i mörker. De är modiga och ser sanningar och verkligheten som den är, utan att fastna i skam. De inspirerar till lösningar – innoverar, involverar och engagerar.

Eftersom jag lever med uppfattningen av att varje människa är en ledare så tänker jag att du och jag också kan vara skillnaden i de sammanhang vi verkar i. Vi behöver inte vänta på att någon annan kliver fram – vi kan göra det själva.

Att skapa energi. Vara optimistiska och entusiastiska. Bidra med hopp och tro. Visa på engagemang och vilja.

Visst  – vi kommer att möta motstånd. Motstånd i form av rädslor och skam. Rädslor för att misslyckas och rädslor för förändring. Men det kan vi leva med.

Leder du eller är du ett offer för situationen

Något som ofta kommit upp i samtal med chefer och tränare under de senaste veckorna är deras fråga om de leder eller bara är? Jag ställer frågan

Skapar du som ledare energi, eller följer du med energiflödet?

Med det menar jag – bidrar du som ledare till att det skapas energi i din omgivning i form av att du utmanar? förväntar? inspirerar? engagerar? bekräftar? stödjer?

Vid närmare eftertanke blir svaret ofta – nä, bara i medgång.

Ofta är tränarna och cheferna offer för den situation de upplever att de själva befinner sig i just nu. Det kan absolut vara så, och deras beteenden blir då en ren spegel av deras upplevelse – en spegel som formar och förstärker omgivningens upplevelse av situationen.

När vi vinner eller har medgång – då sprudlar vi av entusiasm och glädje. Vi är intresserade, pratar och sprider värme.

Är det tufft, jobbigt och hårt så hänger vi med huvuden, gömmer oss på rummet, ursäktar oss. Står spänt med armarna i kors. Eller bara tittar på – passivt. Vi ser trötta, förlamade och hopplösa ut.

Forskning visar på att i lagsporter förlorar lag när det blir tyst i gruppen. Forskning visar på att när fokus flyttas från helhet till delen i ledningsgruppen så klingar skapandet av.

Alltså vi blir inte tysta för att vi börjar förlora. Det är tvärt om. Vi hanterar inte utmaningar och motgångar effektivt. Tystnaden speglar vår upplevelse och formar då känslan i omgivningen. Konskevensen är att det blir tråkigt och ointressant. Eller direkt obehagligt. Vi börjar förlora.

Du har säkert sett eller varit med om det själv i många sammanhang. Kanske själv varit just den chefen eller tränaren.

Ja – jag säger inte ledaren. För den är någonannastans just då.

Vi vill ju se ledare som trots utmaningen, hopplösheten, svårmodigheten gör sitt yttersta för att driva förändring – att skapa positiva resultat. Med all sin energi och förmåga. Sådana ledare älskar vi. Sådana ledare kan vi förlåta och dö för.

Därför är det så viktigt med optimister – tränare och chefer med möjlighetssinne. De skapar energi i hopplösheten. Sprider ljus i mörker. De är modiga och ser sanningar och verkligheten som den är, utan att fastna i skam. De inspirerar till lösningar – innoverar, involverar och engagerar.

Eftersom jag lever med uppfattningen av att varje människa är en ledare så tänker jag att du och jag också kan vara skillnaden i de sammanhang vi verkar i. Vi behöver inte vänta på att någon annan kliver fram – vi kan göra det själva.

Visst  – vi kommer att möta motstånd. Motstånd i form av rädslor och skam. Rädslor för att misslyckas och rädslor för förändring. Men det kan vi leva med.

Aktiv vs Passiv

Green Bay Packers Defense

Är du i en miljö som premierar initiativkraft, handling och proaktivitet eller passivitet, försiktighet och avvaktande. Vilket är roligast och vad leder till bäst resultat?

Min vän Blaise Winters har en spännande inställning till aktivitet och passivitet. Blaise Winter är en fd amerikansk fotbollsspelare, Defensive End, med 9 år i NFL och över 300 tacklingar bakom sig. För att utveckla sin förmåga och som började han träna kampsport. Han ville få mer flöde i sina rörelser och bli effektivare med händerna, bli bättra på att möta och bemästra situationerna han mötte på planen. För Blaise blev det ännu tydligare att aktivitet leder till resultat.

Att ta initiativet Inom amerikansk fotboll brukar vi säga att anfallet agerar och försvaret reagerar. Försvaret ställer upp för att möta anfallet och det gäller att läsa uppställningen och analysera anfallsspelet inom någon bråkdel av en sekund för att kunna sätta in rätt åtgärd.

I slutet av 90-talet tog det extrema offensiva passningsspelet fart i NFL genom lag som Colts, Rams, Packers och Patriots. Det var påhittigt, djärvt och modigt. Colts och Patriots skördade enorma framgångar – tom Rams som var tidernas sämsta lag vann Superbowl 2000!

Vi lever i ständig förändring Försvarets motmedel blir att sätta ännu högre press på QB genom aggressiva blizar och passrush, och på så sätt minska utrymmet för anfallet att lyckas med ett effektivt passningsspel. Den defensiva linjen är nu maskinen som agerar och där den offensiva linjen reagerar, där Defensiva Ends är det tyngsta och kraftfullaste vapnet. Förutsättningarna för QB och anfallen förändras.

Intention leder till aktivitet Det Blaise menar är att intentionen på defensiva linjen alltid är att nå QB så snabbt som möjligt. Det gäller att ta initiativet direkt. Den defensiva linjen går till attack, de jagade blir den jagande. En passiv motståndare hamnar då direkt i underläge och på hälarna. En linjespelare som avvaktar för att se eller förstå vad som skall ske har redan förlorat – han blir överspelad. Intentionen att reagera är oftast förlorarens väg. Vi kan också kalla det proaktivitetens seger över reaktivitet, pådrivandets seger över avvaktandet.

Den offensiva linjespelaren som istället är intentionsdriven, målinriktad och offensiv är ett större hot. Den använder sin kraft och tar initiativet. Då blir det istället kamp. Kampen leder till att du förlorar tid och momentum, något som du inte har råd med i någon sport – du får jobba hårdare, vara smartare och vara skickligare rent fysiskt. Och du måste vara beredd på förändring – i varje mikrosekund. Men du har din intention, du väntar inte på den.

Blaise tycker att de flesta offensiva linjespelare han spelat mot faktiskt är den avvaktande och passiva typen. Och jag vågar påstå att så är det i de flesta sammanhangen, oavsett sport eller andra sammanhang.

Hur många gånger har du inte på arbetsplatsen väntat på något som skall ske? Eller på att någon annan gör något? Eller när du är orolig över något – brukar det du oroar sig inträffa? Eller kan du skapa önskade resultat genom att agera utifrån din intention (inte din reaktion, för då händer något annat!)

Aktivitet leder till utveckling Frågar du en puckförande back inom hockeyn vad som är jobbigast att hantera så blir svaret en aggressivt checkande motspelare. Visst du kan vända bort honom men det är betydligt mer utmanande och krävande att möta hårt checkande forwards som trampar in i situationen, hela vägen. Om och om igen. Tänk Widing, Larsson, Thuresson eller Enterfeldt när de är som bäst. Och om de missar så är det dig hack i häl igen, direkt.

Det är när det är som jobbigast som vi också har som mest potential att lära oss, att utvecklas. Det är också tydligt inom idrotten. Det är sällan de lag som går igenom Elitserien bekymmerslöst som sen vinner SM-guldet, de är helt enkelt inte tillräckligt förberedda.

Den ishockeyspelare som avvaktar och är passiv vid sargen förlorar ofta pucken, den spelare som är aktiv och bestämd vinner ofta tillbaka pucken, om inte på egen förmåga så på grund av motståndarens misstag – en felpassning eller ett felskär. Ännu kraftfullare är att aktivitet utvecklar självförtroende och därmed förmåga. Även om du inte lyckas just nu, eller idag, så formar och utvecklar du dig själv – du kommer att bli en vinnare!

Den passive avvecklar sig själv och drar igång en negativ spiral. Negativa tankar och negativa inre samtal ligger nära tillhands. Hopplöst, trist och utsiktslöst.

Handling är grunden till ökat självförtroende. Ytterst kan vi se idrott med motståndare som en kamp mellan självförtroenden. Där inte bara matchen nu som avgörs utan också utvecklingen framåt. Den som vinner i längden är den som tror på sin potential och sin egen utveckling. Och de individer som är mest närvarande och aktiva, konsekvent och upprepat.

Kärnan i självförtroende är att fatta beslut och handla, att agera, att ta action. Intentionsdrivet och bestämt. Det kräver mod. Blir inte utfallet vad du önskar, fatta ett nytt beslut – med fokus på din intention. Om och om igen. Det är att vara aktiv, offensiv och proaktiv. Då hjälper du dig själv och laget. Du utvecklas, skapar momentum och utvecklar självförtroende. Det är personligt ledarskap.

En miljö där människor är aktiva är utvecklande, individerna utmanar och handlar, färdigheter och själförtroendet växer. Som ledare är du ansvarig för att du själv är aktiv och handlar, som ledare är du ansvarig för att miljön du leder och verkar i är aktiv. Vi blir som vi umgås, på alla plan.

Se till att alltid vara aktiv!

%d bloggare gillar detta: