Hem » Lära » Självkänslan formas

Självkänslan formas

Självkänslan formas som mest i barn- och ungdomsåren, som starkast tillsammans med andra. Så klart ändras den ständigt genom livets olika faser, den utvecklas eller försvagas genom de olika erfarenheterna och sammanhangen vi upplever oftast på ett trögt och långsamt sätt. Grunden sätts dock i barn- och ungdomsåren. Vad påverkar då utvecklingen av självkänslan – bassjälvkänslan och den prestationsbaserade självkänslan.

I kärleksfulla miljöer där barn uppskattas för vilka de är, oavsett prestationer och intressen, utvecklas bassjälvkänslan starkt. Barnet blir accepterat och älskat oavsett sin förmåga. Då kommer barnet också att öka sitt gillande och sin acceptans för sig själv. Kramar, fysisk beröring, vänliga ord och närvaro är nycklar för att barnets bassjälvkänsla skall utvecklas. Uppskattning för barnets egenvalda intressen är också viktigt. Undvik att vara kritisk gentemot dem (så länge de är etiskt ok så klart!) och uppmuntra till experimenterande och uppskatta processen – dvs att barnet är aktivt och provar på. Utveckling och lärande stärker bassjälvkänslan.

Miljöer där uppskattning av barnet är beroende av prestationer leder till att barnet utvecklar en starkare prestationsbaserad självkänsla. Ett typiskt exempel på en sådan miljö är där barnet ofta får höra hur duktigt det är. Barnet blir då lyhört för bekräftelse och värderingar från sin omgivning. Att skapa resultat och lyckas, att foga sig efter sin framgång blir en förutsättning för att må bra.

Förslagsvis får barnet både kärlek och uppskattning för den hen är samtidigt som övervägande positiv och specifik feedback ges till barnet utifrån prestation och skapande. Då utvecklas både bassjälvkänsla och prestationsbaserad självkänsla. Tilliten till egen förmåga stärks.

Barn som växer upp i en kritisk miljö där barnet bedöms hårt utifrån prestationer i kombination med bristande kärlek leder det till en svagare bassjälvkänsla. Om barnet ständigt kritiseras för dåliga prestationer så kommer också bassjälvkänslan att hämmas samtidigt som den prestationsbaserade självkänslan utvecklas, ängslan inför utmanande situationer och tävlingar blir stark. Barnet kommer att undvika dessa.

Vuxna som ständigt rättar barnen – utifrån resultat och prestation och attribut som tex klädsel bidrar till en svagare självkänsla hos barnet. Barnet duger inte. Barnet lär sig att värdet förhåller sig i jämförelse av andra och andras bedömning. Att som barn få höra ”men” får samma konsekvens (Det där var bra men … , Det var ett bra försök men … , Sådär kan man också göra men … ). Det som sägs innan men blir inte viktigt – det som sägs efter blir och är alltid en rättelse.

Då kan man ju ställa sig frågan – vaddå, om man inte får visa och berätta så lär de sig aldrig?

Tre saker då:

  1. Var närvarande under genomförandet, arbetet och processen i stället för att efteråt berätta hur det kunde gjorts i stället. Under processen kan du be om att få visa, vara uppmuntrande och inspirera – det ger mycket mer lärande.
  2. Att ständigt uppmuntra och bekräfta barnet för vad de skapat leder till stolthet hos personen och höjda positiva förväntningar. Då experimenterar de ännu mer och lär sig ännu mer.
  3. Fråga gärna hur barnet gjort, så får den berätta och visa. Bejaka och se skapandet, då kan du också komma med tips under tiden.

Egentligen gäller punkterna ovan och texten som helhet för vuxna också och något att tänka på för ledare inom idrotten och chefer i högsta grad. Det leder till att människor växer och mår bra. Prova att byt ut ordet barn i texten ovan mot arbetskamrat, medarbetare eller  lagkamrat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: